I väntans tider....
Uttrycket som vanligast används kring jul och liknande högtider. Man jag tycker att det passar utomordentligt bra i det här sammanhanget. Det var i början av sommaren, förra året, som jag ansökte om att få åka till USA under ett High School-år. Kring nyår hade jag passerat genom alla intervjuer, kontroller samt andra intressesanta byråkratiska (men dock så nädvändiga) företeelser. Sedan dess har jag väntat, väntat och väntat. Att bli placerad i en värdfamilj är det man hela tiden väntat på. Men trots att det snart är Juli, alltså cirka en månad tills jag åker, så vet jag ännu inte vart jag ska bege mig när Augusti väl stundar vid dörren. Minns inte riktigt hur många gånger jag ringt huvudkontoret; "Ursäkta... men jag undrar bara om jag blivit placerad någonstans...?". Tja, det kanske brukar vara ytterliger mer stamning. :P Men man får alltid samma svar; "Så fort du är placerad får du veta det via post. Men det kan ta lite tid. Men vanligast är att man blir placerad under slutet av Maj eller i början av Juni". Jo, men nu är det slutet på Juni. Nåja! Jag fördriver tiden ändå. Jag är ju som tur inte den ända som ska åka och enligt vad jag hört så är det faktiskt cirka hälften som inte är placerade ännu!!! Ganska många vad jag förstår... Sen har jag ju också nu förstått att det inte bara en värdfamilj som ska välja lilla mig utifrån den "Personal Essay" som jag skrivit utan det är ju också en skola som ska vilja ta emot mig. Suck... Jag sammanfattar det med ett ord: Byråkrati. I det här fallet är det dessutom den amerikanska vi pratar om. Som exempel så ska jag i mitten på Juli till den amerikanska ambassaden för att bli intervjuad inför godkännande av ett studentvisum. Ambassaden ligger ju i Stockholm och denna resa är något alla måste göra! Även de som bor så långt bort som Malmö och Kiruna. Nåväl... Vad gör man inte. Hoppas bara på att snart få veta vart jag ska bege mig i Drömmarnas Land.