Majali

Oj, oj, oj... Jag känner att jag har en del att ta igen. Det är ett tag sen jag skrev senast och jag har just nu lite problem med att minnas vad som hänt. Jag antar att om jag inte minns det så var det säkert inte värt att veta. :P

Det viktigast ni behöver veta just ni i alla fall är att Leo, vår tillfälliga Italienska utbytesstudent som bott med oss lite för länge, flyttade i söndags. En trevlig familj från kyrkan, som vi åker till Mexico med kring jul, tipsade deras sons scoutledare om STS. Han var på hugget direkt så i tisdags förra veckan ringde han Lorraine och dem pratade både länge och väl. Dagen efter åkte hon och hälsade på efter att hon dumpat mig och Leo vid respektiva skola. Leo visste inget än dock. Vi ville inte att han skulle bli besviken om även denna familj "dumpade" honom. Det visade sig att familjen i fråga bor i ett stort hus (med samma avstånd till Leos skola som det är för mig att gå till bussen) med swimmingpool och drummor. När Leo väl fick veta det blev han lyrisk. Det fanns dock vissa krav. Hostmommyn i familj har nolltolerans mitt rökning, vilket vi också i och för sig hade, men vi lät honom röka utomhus. Det låter inte hon honom göra. Det positiva för honom dock var att han varit utan cigaretter ett antal dagar. Väldigt intressant eftersom han kom till mig hela tiden och sa att han har mer aptit och maten smakar mycket bättre. Han är för tusan benigare än jag så han blev överlycklig när han fick veta att man går upp i vikt av att sluta röka. I lördags däremot bevittnade jag en rasande Lorraine. Vi var till kyrkan och matade de hemlösa. Leo var på mig hela tiden om att han var uttråkad och hungrig, samt att han ville ha en cigarett så han berättade att han kanske tänkte fråga Kristi, en dam i kyrkan. Han visste att hon röker men jag måste då säga att han inte är vidare klyftig. Han vet att jag skvallrar för Lorraine det första jag gör med ändå berättade han allt för mig. Självklart berättade jag för Lorraine. Ett tag senare kom hon in i köket där jag stod och han viskade till mig att han hade rökt en cigarett. Jag sade bara att han inte borde gjort det men han verkade inte bry sig, eller så förstod han helt enkelt inte vad jag sade. Så fort han gick så berättade jag för Lorraine. Hon rent av slängde disktrasan, hon höll, i golvet och gick med armarna i sidorna nedför serveringsgången där hon möte Leo.
Har du rökt en cigarett?, stormade hon. Leos huvud befann sig någonstans långt ner, förmodligen någonstans i bortre Mongoliet. Han mummlade att ja men Lorraine var inte klar.
Vart fick du cigaretten ifrån?, fortsatte hon och han gestikulerade mot Kristi som nu verkade göra honom sällskap i bortre Mongoliet. Sedan var en ursinnig Lorraine i full gång och hon pratade till alla.
Ingen får ge honom en cigarett för att han håller på att flytta till en annan familj och om dem ser honom röka så kommer dem tala om det för STS på en gång och han kommer sitta på ett flyg till Italien innan ni hinner sjunga Blinka Lilla Stjärna Där. Ni förstår säkert att det var ren ilska men inombords så skrattade jag. Rätt åt honom tyckte jag, det var på tiden som någon satte ner foten.
Dagen efter hämtade Lorie Ray upp honom och dem åkte tillsammans till familjen för att hälsa på. Lorraine och jag åkte så länge till the Mall.

Otroligt att jag inte hade varit dit än trots att jag varit här så länga. Arizona Mills Mall är gigantiskt!!!!! I totally LOVE it! :P Det tar drygt en timme att gå runt hela. Jag tror vi tog åtminstone två timmar på oss. Rikigt kul! Det fanns allt där men inte vad jag letade efter, en present till pappa som fyller år den 26:e. Mamma hade jag redan köpt en present till. Inte så lätt men jag hittade mycket annat fint.
När vi kom tillbaka var Leo redan hemma och familjen var redo att ta honom redan samma dag. Vi trodde inte att vi skulle "bli av" med honom fören tisdag, men han hade redan packat sin väska packad (notera! han hade bara EN väska!!!!). Jag tillbringade lite "kvalitetstid" med honom. Vi satt ute i hettan (han gillar det) och pratade. Han ville inte riktigt flytta. Han sade att han trivdes hos oss. Pedagogisk som jag är så sade jag bara att det skulle bli bättre för honom och att familjen verkade super. Nu har han bott där ett tag och han verkar inte ha klagat än. :P

Regn är ett fenomen i Sverige som inte är vidare omtyckt. Man jublar och släppar fram solstolar från vinterförråden så fort minsta solglimt syns. Arizona är en öken, åtminstone den södra delen. Det betyder att man får mindre än 10 inches av regn per år. Jag tror Arizona få cirka 3, max. När jag kom var det mitt i monsuntiden. Inte mycket till monsun dock... Regnade typ aldrig, förutom eftersvallet från orkanen Dean. Förra veckan föklarades monsunen officiellt förbi. Haha! Trodde dem. Sen dess har vi haft två stora regn! Ett i söndags, precis innan vi blev av med Leo. Lorraine och jag dansade i regnet. Aldrig har jag älskat regn så mycket (jag förstår att vissa av er muttrar just nu framför datorskärmen och stirrar ut genom den genomvåta fönsterrutan som mottagit det himmelska vattnet lite för länge). Sen hade vi ett regn idag, precis när jag kom ut från dramarepetitionen. Det regnade riktigt mycket och återigen dansade jag. Drama repetitionen är ett kapitel för sig och det kan ni läsa om senare när jag skriver om det. Jag vet nämligen att vissa av er är lata läsare så jag delar upp det här i två delar.

Det här är slutet på del 1.