Drama igen... Dramatiskt!
Okej... Here I go! Idag hade vi drama. Men inte som vanligt. Först, under förmiddagen var det dubbellektion, vilket det är varje onsdag. Sen, klockan tre, var det audition för höstshowen Class Action.
Under lektionen kom killen från AudioVisual Room och höll en kort föreläsning om hur man kan lägga upp en film. Han visade bland annat en tre minuter lång skräckfilm han hade gjort till en tävling. Mycket bra arbeta och jag tror dem flesta av oss fick en del kött på benen. Han var inte så långvarig så resterande tid lekte vi en lek för att värma upp inför audition. Leken heter Imoprovisationsteater! Bland de roligaste som finns! Publiken, vi, valde plats och karaktärer för dem på scen. Sen var det bara för dem att köra. Men! Varje gång Mrs Hahs (läraren) plingade på en liten klocka var skådisen som senast sa något ändra den senaste repliken. Det var ohyggligt roligt och jag tror jag aldrig skrattat så mycket. Några var ganska dåliga men dem flesta var väldigt duktiga och kom med många träffande repliker. Sen var det nån som tyckte att jag skulle gå upp! Vilket jag förstås gör mer än gärna. Mrs Hahs tittade på mig, jag var osäker på vad hon tänkte, men jag vet inte riktigt om det var till min fördel. Hur som helst reste sig den italienska utbytesstudenten (som heter Julia, det är bara inte stavat så). Så upp på scen for vi, de två utbytestudenterna i impro mot varandra. Åsikterna var delade om vad vi skulle spela men dem enades om att vi skulle vara en svensk/italiensk fotbollsspelare som skulle provspela för ett stort internationellt fotbollslag. Därifrån tog vi av och det blev nog riktigt bra. Jag var riktigt snabb och sa ibland lite mer än jag borde... :P Och nej, det inkluderar inte "bollar". ;-) Publiken skratta och det kändes riktigt bra.
Resten av dagen fick jag en del komplimanger för mitt första framträdande i Amerika! :P
Sen var dagen slut... dags för audition. Ingen hade någon aning om hur det skulle gå till än men det var verkligen inget som castingen vi hade till showen i våras. När vi väl blev insläppta i audiotoriumets entré fick vi fylla i en lapp med personuppgifter (etc) och så fick vi själva manuset. En monolog för tjejerna och en för killarna. Det var bara att sätta sig ner att öva. Det var följande text jag skulle framföra (översatt):
DANNY. (Gör entré) Vem hade någonsin trott att hon skulle bli min? Att jag, Danny Logan, någonsin skulle ha en sådan skönhet helt för mig själv. Efter att ha betraktat henne i åratal, efter att ha viljat ha henne i åratal, så är hon äntligen min. Och utseendet? När jag är med henne, så ser andra efter oss när vi går förbi. Det är hennes kropp. En perfekt 10:a. Hon är äldre än mig, men det syns inte - och hon är väldigt kraftfull. Vilken otrolig kombination, skönhet och kraft. Det är ett tecken att jag inte längre är Danny Logan, grabben i huset bredvid, utan Dan Logan, en man som har något som alla andra män bara kan drömma om. Hon är min för nu och för alltid. Hon har förändrat mitt liv - En 1976 Chevy Camaro och hon är bara min!
Ganska kul va? :P Jag satte mig ner och började repetera. Jag tyckte det kändes ganska bra, jag lyckades memorisera allt på en halvtimme eller så. Jag fick till en bra karaktär och då var det min tur. Vi gick in till scenen och den kalla friska luften kylde ner vår nervositet. Tja... man kunde ju hopppas. Mrs Hahs satt på en av de bakre bänkraderna, vi blev dirigerade att sätta oss längst fram. Allt utom scenen låg i mörker. Det var riktigt mäktigt, allt mörkt, de röda ridåerna i ett hav av ljus och mitt härta i hlasgropen. Jag var riktigt nervös men det skulle gå bra. Det var jag och fyra tjejer till som jag inte känner. Eftersom dem inte hade samma monolog som jag kunda jag inte sno idéer från dem, med det gjorde inget. Jag tyckte jag var väl förberedd. Det ända som oroade mig var uttal, att jag skulle snubbla på orden.
Jag var näst sist. Jag gick upp på scenen. Strålkastarna värmde, trots den kylda luften och trots att de största delen av scenen var dold bakom ridån kändes scenen stor, gigantisk. Jag ställde mig i mitten och började.
Det gick inte bra. Första raderna satt bra, men sen började jag darra, jag tappade bort orden. Pauserna blev för långa när jag checkade på manuset jag hade i handen. Två gånger snubblade jag och för många gånger glömde jag bort visa saker som tvingade mig att gå tillbaka. Knäsvag, svettig, lämnade jag scenen med ett mumlande tack. Jag skjunk djupt ner i min stol och svor tyst. Svenska är en sak. Engelska... Jag visste att jag kunde det, men jag tvekade och lät mitt huvud fyllas av tankar som inte hörde dit. Jag sjönk inte in i karaktären, jag var inte Danny Logan. Den sista tjejen gick upp på scenen och gjorde samma sak som de andra hade gjort. Det var bra, medelmåttigt men bra. Hon läste innantill, vilket jag inte gjorde. Antagligen hade det gått bättre om jag hade gjort det eller så hade jag slappnat av så pass mycket att jag skulle försätta mig i en falsk säkerhet. Jag vet inte.
Mrs Hahs var klar med oss och lät oss lämna salen. Jag gick rakt ut och genast, när den varma luften återigen omgav mig, kände jag mig mer avslappnad. Jag satte mig ner vid en kompis som redan hade provspelat. Hon hade nog missat mer än jag men det fick mig inte att känna mig speciellt mycket bättre. På fredag är det återkall, jag hoppas bara att Mrs Hahs låter mig få en andra chans. Jag lämnar skolan, solen steker mot mig och jag behandlar min självkritik. Det var inte dåligt. Kombinationen av ett annat språk, en ny kultur och en vilja att vara bäst blev ett negativt resultat. Nästa gång är jag beredd!
P.s. För er mer involverande i Deja Vu. Det kanske inte hör hit men är det en tillfällighet att monologen kom från pjäsens scen 14? I Deja Vu var det scenen där min karaktär blev mördad. :P Kanske är det bara jag som är paranoid...
Drama för hela slanten!
Skoldagarna lullar på. Det mesta är på rutin nu, så pass mycket att jag rent av kan gå till lektionerna med förbundna ögon. Men då undrar förstås folk varför jag ser så nere ut! ;-) Det gör jag inte, jag är bara trött... och så går ju allt på rutin; brukar jag svara. Jag börjar bli riktigt bra kompis med de två muslimska tjejerna vid lunch bordet och så är det jag och två kompisar i drama som hänger ihop lite.
Idag på drama lektionen sprang vi omkring på campus och filmade korta shots. Imorgon ska vi nämligen ha en lektion i hur man redigerar film och för det måste vi ha en film att redigera. Detta har vi sysslat med sen igår och vi blev stort sett klara men vi kände att vi behövde förbättra några shots. Jag börjar med att förklara vad vi gjorde igår.
Eftersom hetta är olidlig smet vi in i stora gympasalen. Vi tog ett kort dolly-shot (när man istället för att zooma, går med kameran) utanför orkesterrummet (som konstigt nog ligger i samma hus som gympasalen...). Sen smet vi upp på läktarna och filmade alla elever som spelade basket. Vi var fem i vår grupp men två tjejer, som bara fjantade sig, sprang iväg. Något dem inte borde göra eftersom vi måste ha ett hallpass för att få vistas utanför klassrummen och det passet hade jag. Det är nog inte så kul för dem om en vakt ber att få se deras pass när dem inte har något... :P Haha! Rätt åt dem! Hursomhelst fortsatte vi mot audiotoriumet där dansklassen övade. Artigt frågade vi om vi kunda få komma upp i ljusboxen (rummet bakom parkett där man sköter ljuset för scenen) för att ta ett shot av scenen. Han gick med på det men sa åt oss att inte gå upp på catwalken (de rangliga ställningarna ovanför innertaket, där strålkastarna sitter). Vid det här laget hade tjejerna kommit tillbaka. Lydigt gick vi upp till ljusboxen och filmade medan tjejerna skuttade omkring och fjantade sig.
Okej, det var igår. Nu skuttar vi fram till idag. Vi tyckta att några shots var dåliga så vi gick iväg igen till audiotoriumet. När vi gick skulle gå upp till ljusboxen sprang tjejerna i förväg och låste dörren för oss andra... suck! Jättekul! Man kan väl säga att våra humör inte riktigt var på väg i en rak linje uppåt... När dem väl låste upp och vi gick uppför trapporna kunde vi precis se den ena tjejen smita upp för stegen till catwalken... dubbelsuck! Inte så bra eftersom när man går på catwalken vinglar den, eftersom den hänger i vajrar från taket, och eftersom strålkastarna sitter fast på catwalken kommer ljuset att flimmra nere på scenen där dansläraren står. Suck! Freeman, en av oss duktiga elever, klättrar upp för stegen för att kolla om han kan se henne men det eftersom det är stort där uppe så hittar han henne inte. Efter typ tio minuter kommer hon äntligen ner. Undertiden roade vi oss med att försöka byta batterier på kameran som visade sig vara död och så tittade vi på danseleverna. Det var ganska kul eftersom dem verkade öva en koreografi som var så simpelt enkel att till-och-med rullstolsbundna Johanna ;-) kan klara av den. Men det verkade inte som om någon förstod vad dem skulle göra! Skoj var det i alla fall!
Vi blev äntligen av med dem irriterande tjejerna och gick tillbaka till gymmet för att upptäcka hur kul det kan vara att göra ett rörligt shot genom att sätta en kompis med kamera på en vagn och putta denna genom gymnastiksalen (med lärares tillstånd förstås) bland en massa basketspelande elever. Riktigt kul!
Imorgon dock, efter skolan är det inte lika kul... Eller tja... Kul kommer det ju vara men pirrigt. Det är dags för audition till höstpjäsen. Jag minns hur pirrig jag var till castingen vi hade till showen i våras men det här är dessutom på engelska. Det ska bli intressant att se min talang i att engelsk improvisation... Haha! Det kommer säkert vara kul men klart nervöst. Som tur är kommer det bara vara jag och läraren i audiotoriumet. Tänka sig! Lilla jag på den jättescenen som definitvt är lika stor som scenen på Västerås Teater som i sin tur är lika stor som dramatens scen! Men kul kommer det vara! :P
På torsdag har vi dessutom skillstest i volleyball. Vi ska klara fem servar av sju för att få full pott. Jag börjar bli ganska bra på att serva nu men vi får se hur det går.
Det var allt för nu! Bara en massa crap men tydligen är det sånt ni vill ha därborta i kalla regniga Sverige! :P Haha!
P.s. Igår åt vi Frödinge Blåbärspaj inhandlat på IKEA. Smakade super! Den här gången följde jag inte men dit och köpte den, dock :P
Idag på drama lektionen sprang vi omkring på campus och filmade korta shots. Imorgon ska vi nämligen ha en lektion i hur man redigerar film och för det måste vi ha en film att redigera. Detta har vi sysslat med sen igår och vi blev stort sett klara men vi kände att vi behövde förbättra några shots. Jag börjar med att förklara vad vi gjorde igår.
Eftersom hetta är olidlig smet vi in i stora gympasalen. Vi tog ett kort dolly-shot (när man istället för att zooma, går med kameran) utanför orkesterrummet (som konstigt nog ligger i samma hus som gympasalen...). Sen smet vi upp på läktarna och filmade alla elever som spelade basket. Vi var fem i vår grupp men två tjejer, som bara fjantade sig, sprang iväg. Något dem inte borde göra eftersom vi måste ha ett hallpass för att få vistas utanför klassrummen och det passet hade jag. Det är nog inte så kul för dem om en vakt ber att få se deras pass när dem inte har något... :P Haha! Rätt åt dem! Hursomhelst fortsatte vi mot audiotoriumet där dansklassen övade. Artigt frågade vi om vi kunda få komma upp i ljusboxen (rummet bakom parkett där man sköter ljuset för scenen) för att ta ett shot av scenen. Han gick med på det men sa åt oss att inte gå upp på catwalken (de rangliga ställningarna ovanför innertaket, där strålkastarna sitter). Vid det här laget hade tjejerna kommit tillbaka. Lydigt gick vi upp till ljusboxen och filmade medan tjejerna skuttade omkring och fjantade sig.
Okej, det var igår. Nu skuttar vi fram till idag. Vi tyckta att några shots var dåliga så vi gick iväg igen till audiotoriumet. När vi gick skulle gå upp till ljusboxen sprang tjejerna i förväg och låste dörren för oss andra... suck! Jättekul! Man kan väl säga att våra humör inte riktigt var på väg i en rak linje uppåt... När dem väl låste upp och vi gick uppför trapporna kunde vi precis se den ena tjejen smita upp för stegen till catwalken... dubbelsuck! Inte så bra eftersom när man går på catwalken vinglar den, eftersom den hänger i vajrar från taket, och eftersom strålkastarna sitter fast på catwalken kommer ljuset att flimmra nere på scenen där dansläraren står. Suck! Freeman, en av oss duktiga elever, klättrar upp för stegen för att kolla om han kan se henne men det eftersom det är stort där uppe så hittar han henne inte. Efter typ tio minuter kommer hon äntligen ner. Undertiden roade vi oss med att försöka byta batterier på kameran som visade sig vara död och så tittade vi på danseleverna. Det var ganska kul eftersom dem verkade öva en koreografi som var så simpelt enkel att till-och-med rullstolsbundna Johanna ;-) kan klara av den. Men det verkade inte som om någon förstod vad dem skulle göra! Skoj var det i alla fall!
Vi blev äntligen av med dem irriterande tjejerna och gick tillbaka till gymmet för att upptäcka hur kul det kan vara att göra ett rörligt shot genom att sätta en kompis med kamera på en vagn och putta denna genom gymnastiksalen (med lärares tillstånd förstås) bland en massa basketspelande elever. Riktigt kul!
Imorgon dock, efter skolan är det inte lika kul... Eller tja... Kul kommer det ju vara men pirrigt. Det är dags för audition till höstpjäsen. Jag minns hur pirrig jag var till castingen vi hade till showen i våras men det här är dessutom på engelska. Det ska bli intressant att se min talang i att engelsk improvisation... Haha! Det kommer säkert vara kul men klart nervöst. Som tur är kommer det bara vara jag och läraren i audiotoriumet. Tänka sig! Lilla jag på den jättescenen som definitvt är lika stor som scenen på Västerås Teater som i sin tur är lika stor som dramatens scen! Men kul kommer det vara! :P
På torsdag har vi dessutom skillstest i volleyball. Vi ska klara fem servar av sju för att få full pott. Jag börjar bli ganska bra på att serva nu men vi får se hur det går.
Det var allt för nu! Bara en massa crap men tydligen är det sånt ni vill ha därborta i kalla regniga Sverige! :P Haha!
P.s. Igår åt vi Frödinge Blåbärspaj inhandlat på IKEA. Smakade super! Den här gången följde jag inte men dit och köpte den, dock :P
HOMERUN!!!
Jag är nu hemkommen från min första baseball match. Det var klart sevärt och jag hoppas jag få komma tillbaka snart. Låt oss gå igenom proceduren.
När vi kom på motorvägen körandes mot stadion gick det ganska segt. Det var många som skulle dit och det så vi på parkeringspriserna: $15!!!! Det är mycket med tanke på att det är ungefär vad biljetterma kostar!
Vi parkerar och går med skocken mot stadion, och det är en stor stadion vi pratar om! Den största landytan i närheten består av parkeringshus och parkeringsplatser och överallt står det människor som försöker sälja sistaminuten biljetter. Atriumet som utgör entrén är stooor. Rulltrappor transporterar folk uppåt men vi marscherar rakt på och in i själva hjärtat. Det är som en egen värld! Bortom snabbmatsgatan som löper bakom läktarna skymtar vi planen. Längs alla väggar sitter storbildsskärmar och tittar man uppåt ser man det stora taket som är uppningsbart. Under dagarna öppnar dem det så att gräset får solsken på sig och under matcherna stänger dem det och sätter på luftkonditioneringen så att man inte behöver svettas som en gris. Vi går hela varvet runt innan vi tar hissen upp till den övre läktaren där våra platser finns. Vi hittar vår sektion och kliver ut.
Som sagt... Det är stort. Det är svârtr att tänka sig det där som ett enda "rum".
Spelet flyter på, inte mycket att skriva omdet, egentligen. Det är itne som fotboll eller hockey där det hela tiden händer något. Det är mycket väntan och när en slagman väl ställer sig i position och väntar på bollen verkar det som om hela stadion håller andan. Bollen kastas och på tredje försöket träffar Young bollen och den flyger iväg mot läktaren som syns i bakre ändan av bilden. Han har slagit en homerun och springer sitt segervarv runt planen. Alla i publiken som hejar på Arizonas Diamond Backs jublar och på alla monitorer lyser homerun animationer. Det är mäktigt. Emellanåt startar den typiska hejarmusiken och alla klappar i takt, stämning är på top men stiger ytterligare när den karaktäristiska "KissCam" starta under en av de många pauserna. På den stora monitorn visas flera par som kysser varan så fort kameran faller på dem. Skratt utbryter då kameran faller på två spelare som avslappnat står lutade mot ett stängsel. Motvilligt ger en av spelarna den andre en lätt puss på hakan men det tar inte slut än. Publiken jublar ytterligare då kameran faller på två av kameramännen som chockade ger varandra en blöt kyss! Publiken hejar på och trots luftkonditioneringen är det en vild, het stämning i den gigantiska arenan.
Spelet fortsätter och jag försöker, så gott jag kan, hänga med i reglerna. Dem är mycket invecklade men jag tror mig förstå grunderna. När det hela kommer omkring så är det inte alls så olikt brännboll, bara större och svårare. Amerikanare, ni vet... :P Mot slutet händer mycket på en gång och med anledning. Spelet är mellan Väst divisionens topp 1, Diamond Backs, och Central divisionens topp 1 Chicago Cubs. Många från Chicago sitter på läktarna och jublar till och från. Jag käner mig lite osäker på vem som leder. Poängtavlorna (eller det som jag tror är en poängtavla) kryllar och siffror och förkortningar så jag har kort sagt ingen aning om vem som leder. Det känns som om våra motståndare frå Chicago har övertaget men det visar sig vara fel när alla reser sig upp, jublar, tjuter, applåderar och på den stora skärmen pulserar "Diamond Backs WINNS" med stora kraftfulla bokstäver. Publiken är helvild, jag fattar inget, men poletten trillar snabbt ner. Vi vann! Trots det faktum att jag inte är insatt i spelet dras jag än dock in i den värld amerikanerna kallar Baseball.
Exalterade går vi ut från arenan, vi och 38 500 andra åskådare. Hettan slår oss i ansiktet då vi kommer ut men bilen står inte långt borta. Jag hoppar inte, jag jublar inte, men inom mig är jag eld och lågor. Ibland var det bara fruktansvärt dötrist, å långtråkigt, å tråkigt, å alldeles, alldeles underbart.... Vi sätter oss i bilen, sätter på luftkonditioneringen och kör iväg. Jag ser tillbaka och hoppas på att snart få komma tillbaka för jag ska banne mig förstå dem där reglerna!
När vi kom på motorvägen körandes mot stadion gick det ganska segt. Det var många som skulle dit och det så vi på parkeringspriserna: $15!!!! Det är mycket med tanke på att det är ungefär vad biljetterma kostar!
Vi parkerar och går med skocken mot stadion, och det är en stor stadion vi pratar om! Den största landytan i närheten består av parkeringshus och parkeringsplatser och överallt står det människor som försöker sälja sistaminuten biljetter. Atriumet som utgör entrén är stooor. Rulltrappor transporterar folk uppåt men vi marscherar rakt på och in i själva hjärtat. Det är som en egen värld! Bortom snabbmatsgatan som löper bakom läktarna skymtar vi planen. Längs alla väggar sitter storbildsskärmar och tittar man uppåt ser man det stora taket som är uppningsbart. Under dagarna öppnar dem det så att gräset får solsken på sig och under matcherna stänger dem det och sätter på luftkonditioneringen så att man inte behöver svettas som en gris. Vi går hela varvet runt innan vi tar hissen upp till den övre läktaren där våra platser finns. Vi hittar vår sektion och kliver ut.
Som sagt... Det är stort. Det är svârtr att tänka sig det där som ett enda "rum".
Spelet flyter på, inte mycket att skriva omdet, egentligen. Det är itne som fotboll eller hockey där det hela tiden händer något. Det är mycket väntan och när en slagman väl ställer sig i position och väntar på bollen verkar det som om hela stadion håller andan. Bollen kastas och på tredje försöket träffar Young bollen och den flyger iväg mot läktaren som syns i bakre ändan av bilden. Han har slagit en homerun och springer sitt segervarv runt planen. Alla i publiken som hejar på Arizonas Diamond Backs jublar och på alla monitorer lyser homerun animationer. Det är mäktigt. Emellanåt startar den typiska hejarmusiken och alla klappar i takt, stämning är på top men stiger ytterligare när den karaktäristiska "KissCam" starta under en av de många pauserna. På den stora monitorn visas flera par som kysser varan så fort kameran faller på dem. Skratt utbryter då kameran faller på två spelare som avslappnat står lutade mot ett stängsel. Motvilligt ger en av spelarna den andre en lätt puss på hakan men det tar inte slut än. Publiken jublar ytterligare då kameran faller på två av kameramännen som chockade ger varandra en blöt kyss! Publiken hejar på och trots luftkonditioneringen är det en vild, het stämning i den gigantiska arenan.
Spelet fortsätter och jag försöker, så gott jag kan, hänga med i reglerna. Dem är mycket invecklade men jag tror mig förstå grunderna. När det hela kommer omkring så är det inte alls så olikt brännboll, bara större och svårare. Amerikanare, ni vet... :P Mot slutet händer mycket på en gång och med anledning. Spelet är mellan Väst divisionens topp 1, Diamond Backs, och Central divisionens topp 1 Chicago Cubs. Många från Chicago sitter på läktarna och jublar till och från. Jag käner mig lite osäker på vem som leder. Poängtavlorna (eller det som jag tror är en poängtavla) kryllar och siffror och förkortningar så jag har kort sagt ingen aning om vem som leder. Det känns som om våra motståndare frå Chicago har övertaget men det visar sig vara fel när alla reser sig upp, jublar, tjuter, applåderar och på den stora skärmen pulserar "Diamond Backs WINNS" med stora kraftfulla bokstäver. Publiken är helvild, jag fattar inget, men poletten trillar snabbt ner. Vi vann! Trots det faktum att jag inte är insatt i spelet dras jag än dock in i den värld amerikanerna kallar Baseball.
Exalterade går vi ut från arenan, vi och 38 500 andra åskådare. Hettan slår oss i ansiktet då vi kommer ut men bilen står inte långt borta. Jag hoppar inte, jag jublar inte, men inom mig är jag eld och lågor. Ibland var det bara fruktansvärt dötrist, å långtråkigt, å tråkigt, å alldeles, alldeles underbart.... Vi sätter oss i bilen, sätter på luftkonditioneringen och kör iväg. Jag ser tillbaka och hoppas på att snart få komma tillbaka för jag ska banne mig förstå dem där reglerna!
Lyckliga jag!
Jag känner mig rukigt lycklig! Igår när jag skrev senaste blogg inlägget så fick datorn spatt (elektriska mojänger tycker inte om mig). Det var precis när jag skulle trycka på spara som datorn började öppna 10 miljarder internet fömster! Blev tvungen att starta om och var säker på att jag skulle bli tungen att skriva om allt. Men, lycklig som jag är, så hade blogg sidan sparat inlägget i utkast mappen! :P Tjo! Undrar varför den inte gjorde det förra gången... Hm. Nåja! Tjoho! :P
Ville bara säga det! ;-) Idag ska vi på baseball!
Modell? Jag? :P
Den här veckan var tråkig... eller tja... :P kanske inte. Haha! Fort gick den i alla fall.
Jag har nämnt tidigare att engelskan går bra! Tja... nu har jag beviset. Vi fick våra första omdömen den här veckan och min introduktion som jag är väldigt nöjd med resutlerade i 27 av 30 poäng. Resterande uppgifter som handlat om analysering etc. har varit full pott; 100%! :D Mycket skoj! :P Men det roligaste är att jag några dagar senare gjorde en hemläxa som man kunde få 12 poäng från. Jag fick 15! Tre poäng extra och det är precis det som fattades på introduktionen så man kan säga att jag har fått full pott på allt och alltså har jag nu presterat 100% i Senior Engelska. Jag vågar nästan säga att det förmodligen bara är jag som fått så bra resultat, och jag som är från Sverige... :P
Ekonomi har jag också bra betyg i. Av dem ca 270 poäng vi totalt fått, saknar jag bara två poäng.
Matten är det ända som det inte går lika bra i. Jag har ett B- i matte, tror jag men jag är nöjd. Jag börjar fatta vinken nu med alla termer och uttryck och nu har vi äntligen blivit klara med Kapitel Review och gått vidare till Kapitel 1 där vi faktiskt börjar jobba. ;-)
I tisdags skulle vi ta emot en Italiensk utbytesstudent. Han hade en värdfamilj som skulle ta honom men dem ville inte längre ha honom så min något stressade (men trevliga) områdesrepresentant från STS, Lorie Ray, ringde Lorraine och undrade om hon kunda ta honom. Lorraine, som är på tok för snäll, sa givetvis 'ja'. Så i tisdags skulle vi hämta honom men tyvärr missade han sitt plan i Frankfurt och blev sittandes där i 24 timmar. Vi hämtade hon på flyplatsen dagen efter, då flyget dessutom var två timmar försenat... Jobbig flight. Leopoldo, som han heter, är en typisk italienare, någat jag inte riktigt gillar... Han röker och den ända grönsaken/frukten som han äter/någonsin ätit är potatis. Han äter inget annat i den gröna nyttiga vägen. Pga av detta har Lorraine och jag tagit saken i egna händer (personligen påminner jag honom ständigt om att han inte borde röka). Vi tvingar honom i alla fall att stå ute i hettan när han utövar sitt dödliga behov... Huset luktar dock ändå rök endast av hans andedräkt så jag planerar en sanering så fort han får en värdfamilj och flyttar ut.
I torsdag hade vi vårt första dramaklubb-möte under lunchrasten. Vi gick igenom hur audition för höstpjäsen (som jag ska pröva för) går till och så lekte vi en mycket roligt lek som heter: "Honey if you love me" (älskling om du älskar mig, för er som inte riktigt kan engelska). Det går ut på att alla sitter på varsin stol i en ring och en person står i mitten. Den personen ska gå och sätta sig i valfri persons knä och säga: "Honey do you love me? Laugh if you do" (älskling, älskar du mig? Skratta om du gör det). Nu gäller det för personen som sitter ner att inte skratta och säga: "Honey I love you but I just can't laugh" (älskling jag älskar dig men jag kan bara inte skratta). Om man lyckas med den bravaden så måste personen i mitten gå vidare och pröva med nästa person. Riktigt roligt eftersom vissa verkligen spelar ut sin roll och då är det väldigt svårt att inte skratta! :P Personligen var jag riktigt duktig! :P Haha!
I fredags hade jag en underlig dag. Av någon anledning forsade det komplimanger över mig hela dagen! Jag vet inte om det beror på min rosa skjorta, mina linser eller min utstrålning men det spelar ingen roll! :P Det var flera som gillade min skjorta och det var en tjej under gympan som totalt älskade mitt namn och min accent. XD Jag som tycker svensk accent i engelska är något bland det muppigaste som finns! :P Nåja... Hon tyckte jag var söt också...
Sen var det en tjej på bussen hem som gillade min skjorta. Hon trodde jag var modell! :P Hihi. Jag sa bara nej men hon tyckte jag borde vara det. Nåja! Kul med komplimanger! ;-)
Idag var jag och Leopoldo med Carolyns (hon som jag bodde med medan Lorraine var i Payson) dotter till Arizona Science Center. Det var riktigt kul, då vi bland annat såg en film om havet i 3D-biografen och så besökte vi planetariumet. Mycket intressant!
Imorgon ska jag ägna mig åt läxor och på kvällen ska vi på baseball med Arizonas egna Diamond Backs! Ruskigt spännade. Vi få se om jag förstår reglerna... :P Men de ska nog gå bra!
Tjolahopp!
P.s. Idag hade vi bara 30 grader!!!! :P Svalt och skönt. Under natten var det en riktigt regn storm med blixt och åska. Det var förmodligen de yttre delarna av orkanen Dean som gjorde sitt. Men tack vara regnet så kyldes marken ner och då var det inte så varmt dagen efter. Dessutom var det fortfarande molningt men under dagen sprack det upp och kvickt blev det varmt igen... :P
Jag har nämnt tidigare att engelskan går bra! Tja... nu har jag beviset. Vi fick våra första omdömen den här veckan och min introduktion som jag är väldigt nöjd med resutlerade i 27 av 30 poäng. Resterande uppgifter som handlat om analysering etc. har varit full pott; 100%! :D Mycket skoj! :P Men det roligaste är att jag några dagar senare gjorde en hemläxa som man kunde få 12 poäng från. Jag fick 15! Tre poäng extra och det är precis det som fattades på introduktionen så man kan säga att jag har fått full pott på allt och alltså har jag nu presterat 100% i Senior Engelska. Jag vågar nästan säga att det förmodligen bara är jag som fått så bra resultat, och jag som är från Sverige... :P
Ekonomi har jag också bra betyg i. Av dem ca 270 poäng vi totalt fått, saknar jag bara två poäng.
Matten är det ända som det inte går lika bra i. Jag har ett B- i matte, tror jag men jag är nöjd. Jag börjar fatta vinken nu med alla termer och uttryck och nu har vi äntligen blivit klara med Kapitel Review och gått vidare till Kapitel 1 där vi faktiskt börjar jobba. ;-)
I tisdags skulle vi ta emot en Italiensk utbytesstudent. Han hade en värdfamilj som skulle ta honom men dem ville inte längre ha honom så min något stressade (men trevliga) områdesrepresentant från STS, Lorie Ray, ringde Lorraine och undrade om hon kunda ta honom. Lorraine, som är på tok för snäll, sa givetvis 'ja'. Så i tisdags skulle vi hämta honom men tyvärr missade han sitt plan i Frankfurt och blev sittandes där i 24 timmar. Vi hämtade hon på flyplatsen dagen efter, då flyget dessutom var två timmar försenat... Jobbig flight. Leopoldo, som han heter, är en typisk italienare, någat jag inte riktigt gillar... Han röker och den ända grönsaken/frukten som han äter/någonsin ätit är potatis. Han äter inget annat i den gröna nyttiga vägen. Pga av detta har Lorraine och jag tagit saken i egna händer (personligen påminner jag honom ständigt om att han inte borde röka). Vi tvingar honom i alla fall att stå ute i hettan när han utövar sitt dödliga behov... Huset luktar dock ändå rök endast av hans andedräkt så jag planerar en sanering så fort han får en värdfamilj och flyttar ut.
I torsdag hade vi vårt första dramaklubb-möte under lunchrasten. Vi gick igenom hur audition för höstpjäsen (som jag ska pröva för) går till och så lekte vi en mycket roligt lek som heter: "Honey if you love me" (älskling om du älskar mig, för er som inte riktigt kan engelska). Det går ut på att alla sitter på varsin stol i en ring och en person står i mitten. Den personen ska gå och sätta sig i valfri persons knä och säga: "Honey do you love me? Laugh if you do" (älskling, älskar du mig? Skratta om du gör det). Nu gäller det för personen som sitter ner att inte skratta och säga: "Honey I love you but I just can't laugh" (älskling jag älskar dig men jag kan bara inte skratta). Om man lyckas med den bravaden så måste personen i mitten gå vidare och pröva med nästa person. Riktigt roligt eftersom vissa verkligen spelar ut sin roll och då är det väldigt svårt att inte skratta! :P Personligen var jag riktigt duktig! :P Haha!
I fredags hade jag en underlig dag. Av någon anledning forsade det komplimanger över mig hela dagen! Jag vet inte om det beror på min rosa skjorta, mina linser eller min utstrålning men det spelar ingen roll! :P Det var flera som gillade min skjorta och det var en tjej under gympan som totalt älskade mitt namn och min accent. XD Jag som tycker svensk accent i engelska är något bland det muppigaste som finns! :P Nåja... Hon tyckte jag var söt också...
Sen var det en tjej på bussen hem som gillade min skjorta. Hon trodde jag var modell! :P Hihi. Jag sa bara nej men hon tyckte jag borde vara det. Nåja! Kul med komplimanger! ;-)
Idag var jag och Leopoldo med Carolyns (hon som jag bodde med medan Lorraine var i Payson) dotter till Arizona Science Center. Det var riktigt kul, då vi bland annat såg en film om havet i 3D-biografen och så besökte vi planetariumet. Mycket intressant!
Imorgon ska jag ägna mig åt läxor och på kvällen ska vi på baseball med Arizonas egna Diamond Backs! Ruskigt spännade. Vi få se om jag förstår reglerna... :P Men de ska nog gå bra!
Tjolahopp!
P.s. Idag hade vi bara 30 grader!!!! :P Svalt och skönt. Under natten var det en riktigt regn storm med blixt och åska. Det var förmodligen de yttre delarna av orkanen Dean som gjorde sitt. Men tack vara regnet så kyldes marken ner och då var det inte så varmt dagen efter. Dessutom var det fortfarande molningt men under dagen sprack det upp och kvickt blev det varmt igen... :P
Lite bilder....
Eftersom ni tjatar så så kommer här lite bilder (inte på Lorraine tyvärr)
Här är köket :P
Matbordet, sett från köket
Trädgården med jacuzzin
Mitt sovrum... Ignorera överkastet! Gammal bild, nu har jag ett rutigt, blått :P
Matteläxa........
Fler intressanta bilder har jag inte (det har jag visst men jag tänker inte lägga upp dem nu)
Här är köket :P
Matbordet, sett från köket
Trädgården med jacuzzin
Mitt sovrum... Ignorera överkastet! Gammal bild, nu har jag ett rutigt, blått :P
Matteläxa........
Fler intressanta bilder har jag inte (det har jag visst men jag tänker inte lägga upp dem nu)
Den amerikanska eleven saknar ambition
Nytt försök. Började skriva ett mycket bra inlägg i förgår men datorn ville inte samarbeta...
Jag har inte skrivit på ett tag men det beror på att det inte har hänt mycket av intresse. Men det finns visst vissa som vill veta allt, till och med vad jag äter till frukost.... Nåja... Om det är vad ni vill läsa så...
Till frukost har jag senaste tiden stoppat i mig två mackor (så mörka som det finns möjlighet till i det här landet) med ost (färdigskivad, alltså väldigt tjocka skivor) och skinka. Till det brukar jag dricka någon form av juice; tranbär, grapefrukt eller apelsin av märket Tropicana och jag dricker även en kanna te av grön art. Jag brukar även stoppa i mig två ägg och ibland även en Yoplait yoghurt.
Det är i princip vad jag äter till frukost. Igår var vi dock till IKEA (igen :P) och köpte bland annat präst ost och en osthyvel så nu kan jag ha vettigt pålägg! ;-)
Andra veckan i skolan har varit intressant och ointressant till och från men låt oss ta en enkel resume.
Mycket hände inte under de första dagarna av veckan. Jag umgicks en del med utbytesstudenten från Italien som är trevlig och det är väldigt skönt att utbyta tankar och liknande med någon i samma sitts. Jag träffade henne i matkön en dag och hon bjöd in mig till bordet där hon och hennes kompisar sitter vilket utvidgade min vänkrets drastiskt. Jag tror att det har att göra med ormhalsbandet jag fick låna av Johanna... Hursomhelst träffade jag där Lucy, som sitter i rullstol, pratar oavbrutet, har svårt att sova för att hon har ont, tar mycket mediciner och som är allmänt crazy! Om det inte är likt Johanna så kom med ett bättre förslag! Jag träffade också två muslimska tjejer varav den ena har jag blivit väldigt bra vän med. Hon bor i USA med sin syster, hennes föräldrar bor i Saudi Arabien och hennes bröder bor i lilla kyliga Sverige! :P Världen är bra liten ibland! XD
Onsdagar och torsdagar har vi "Conference Hour" vilket betyder att vi börjar 40 minuter senare och bara har tre av våra sex lektioner, dubbelt så lång tid. I torsdags hade vi detta i idrott och man kan väl säga att jag var i chocktillstånd efteråt. Jag vet inte med er, men i Sverige brukar ju killar vara väldigt mycket för idrottslektionen och det är i det ämnet som många av dem har MVG i. Tja... Det är lite annorlunda i USA.
Vi började den extra långa lektionen med att gå in i Gymannexet och göra armhävningar. Det var däremot inte många som faktiskt gjorde några... Efter det gick vi till diverserummet i Stora Gymmet och gjorde sit-ups. Det var meingen att vi skulle göra det i två minuter vilket för de flesta killar inte borda vara så jobbigt. De flesta är ändå ganska vältränade men jag tror att det bara var jag som gjorde sit-ups två minuter ut.
Sedan gick vi ut till löparbanorna och sprang ett varv och efter det skulle vi göra pull-ups (att dra sig upp, hängande i en stång). Det skulle ALLA göra! Trots det var det bara jag och tre killar till som gick fram och hängde i stången. Jag var den ända som gjorde några faktiska pull-ups (10 stycken), resten stod och gnällde i värmen. Tjejerna fick hjälp av Coach Hoke så dem var klart mycket bättre än killarna.
Nu hade vi fortfarande mycket tid kvar på lektionen så vi gick in i Gymannexet för att fortsätta med volleyboll, vilket vi sysslat med de senaste lektionerna. Mitt under spelen var det två killar som började skrika åt varandra. Den ena tog av sig sin tröja och var redo att slåss! Tydligen hade någon av dem förolämpat den andre på ett högst barnsligt sätt men Coach Hoke gick emellan och stoppade dem. Det syntes dock i deras blickar att dem var ute efter att skada.
Under lunchen sen satt vi i godan ro och åt. Vi kollade klockan och konstaterade att det är lång tid kvar till nästa lektion men plötsligt reser sig alla upp i matsalen och rusar ut. Ingen av oss fattar riktigt vad som hänt men det visar sig att en fight pågår utanför och genast vaknar vilddjuren till liv i eleverna och dem ser på som om det var en fullständigt laglig gladiator match. Suck....
För att göra en lång historia kort så kan jag konstatera att de amerikanska eleverna är mycket annorlunda emot vad jag är van vid. Det är bara i ett fåtal elever som jag ser en ambition att ta studenten med bra betyg och en skoltid att vara stolt över. Resten är där för att dem är tvingade, för att alla andra är där eller helt enkelt för att det är där man kan se på fighter under lunchrasten.
Samma dag fast under första lektionen hade vi engelska. Vi hade under måndagen intrevjuat en kompis som vi nu skulle presentera. Några presentationer hade det varit under tisdagen men då alla inte han presentera då så fortsatte vi under torsdagen. Jag och min partner var först ut. Det var klart lite pirrigt att presenter något på engelska inför en grupp som har det som modersmål men jag gick upp och gjorde mitt bästa. Vår lärare, Mrs Wytko, sa följande om mig och till resten av klassen:
"Du är bättre på engelska än de flesta här inne som borde ha lärt sig det sen födseln"
Man kan kort säga att jag växte flera mil den dagen och det var något jag tänkte på sen också. När de andra presterade sin partner märktes det att dem inte hade någon form av erfarenhet av att tala inför folk något som för mig känns självklar när man går sista året i High School. De flesta där inne är dessutom äldre än mig!
Engelskan kändes kul och jag tycker vi kan fortsätta på den banan. Vi fick en del betyg den här veckan efter alla test som vi haft. I Earth Science, där jag har den jobbiga läraren, fick jag A på mitt test och B på min inlämningsuppgift. Totalt blev det ett A-. Vi hade sen en lab som också ska gå in i betyget så vi få se vad jag får på den.
I Ekonomi, där jag har den bra läraren, fick jag +34 poäng av 35. Det är ett klart A+! Känns mycket bra. Resterande ämnen har vi inte fått något omdömme i än.
I drama är det mycket kul. Under detta år ska vi producera fem shower och den närmaste är musikalen. Jag minns inte riktigt vad den heter men det handlar om en flicka från Kansas City som bestämmer sig för att bli modern så hon flyttar till New York. I hennes plan ingår också att hon ska gifta sig rik som hon börjar flörta med sin chef och det går ju som det går. Mer minns jag inte men det låter som om det kan bli riktigt kul. Den var på Broadway för några år sen så den borde vara det! Vi ska dessutom producera en såpopera av extravagant sort. Den ska vara baserad på skolans etiska regler, riktigt tråkiga, så det är därför som vi måste göra den extravagant för att det ska bli intressant. Vi ska producera nio episoder varav varje episod ska vara cirka fem till sju minuter långa. Dem ska visas för hela skolan en gång i månaden. I första epsioden ska lilla moi spela huvurollen, pojkvännen till en tjej som börjat umås med tjejer som byter mot klädreglerna och nu börjar hon också göra det. Kommer nog bli riktigt kul. :P
Mycket mer tror jag inte att jag har att berätta men jag har skrivit så mycket så ni är säkert trötta på mig! :P Haha! Eller inte...
Jag hör av mig snart igen (tror jag)!
Jag har inte skrivit på ett tag men det beror på att det inte har hänt mycket av intresse. Men det finns visst vissa som vill veta allt, till och med vad jag äter till frukost.... Nåja... Om det är vad ni vill läsa så...
Till frukost har jag senaste tiden stoppat i mig två mackor (så mörka som det finns möjlighet till i det här landet) med ost (färdigskivad, alltså väldigt tjocka skivor) och skinka. Till det brukar jag dricka någon form av juice; tranbär, grapefrukt eller apelsin av märket Tropicana och jag dricker även en kanna te av grön art. Jag brukar även stoppa i mig två ägg och ibland även en Yoplait yoghurt.
Det är i princip vad jag äter till frukost. Igår var vi dock till IKEA (igen :P) och köpte bland annat präst ost och en osthyvel så nu kan jag ha vettigt pålägg! ;-)
Andra veckan i skolan har varit intressant och ointressant till och från men låt oss ta en enkel resume.
Mycket hände inte under de första dagarna av veckan. Jag umgicks en del med utbytesstudenten från Italien som är trevlig och det är väldigt skönt att utbyta tankar och liknande med någon i samma sitts. Jag träffade henne i matkön en dag och hon bjöd in mig till bordet där hon och hennes kompisar sitter vilket utvidgade min vänkrets drastiskt. Jag tror att det har att göra med ormhalsbandet jag fick låna av Johanna... Hursomhelst träffade jag där Lucy, som sitter i rullstol, pratar oavbrutet, har svårt att sova för att hon har ont, tar mycket mediciner och som är allmänt crazy! Om det inte är likt Johanna så kom med ett bättre förslag! Jag träffade också två muslimska tjejer varav den ena har jag blivit väldigt bra vän med. Hon bor i USA med sin syster, hennes föräldrar bor i Saudi Arabien och hennes bröder bor i lilla kyliga Sverige! :P Världen är bra liten ibland! XD
Onsdagar och torsdagar har vi "Conference Hour" vilket betyder att vi börjar 40 minuter senare och bara har tre av våra sex lektioner, dubbelt så lång tid. I torsdags hade vi detta i idrott och man kan väl säga att jag var i chocktillstånd efteråt. Jag vet inte med er, men i Sverige brukar ju killar vara väldigt mycket för idrottslektionen och det är i det ämnet som många av dem har MVG i. Tja... Det är lite annorlunda i USA.
Vi började den extra långa lektionen med att gå in i Gymannexet och göra armhävningar. Det var däremot inte många som faktiskt gjorde några... Efter det gick vi till diverserummet i Stora Gymmet och gjorde sit-ups. Det var meingen att vi skulle göra det i två minuter vilket för de flesta killar inte borda vara så jobbigt. De flesta är ändå ganska vältränade men jag tror att det bara var jag som gjorde sit-ups två minuter ut.
Sedan gick vi ut till löparbanorna och sprang ett varv och efter det skulle vi göra pull-ups (att dra sig upp, hängande i en stång). Det skulle ALLA göra! Trots det var det bara jag och tre killar till som gick fram och hängde i stången. Jag var den ända som gjorde några faktiska pull-ups (10 stycken), resten stod och gnällde i värmen. Tjejerna fick hjälp av Coach Hoke så dem var klart mycket bättre än killarna.
Nu hade vi fortfarande mycket tid kvar på lektionen så vi gick in i Gymannexet för att fortsätta med volleyboll, vilket vi sysslat med de senaste lektionerna. Mitt under spelen var det två killar som började skrika åt varandra. Den ena tog av sig sin tröja och var redo att slåss! Tydligen hade någon av dem förolämpat den andre på ett högst barnsligt sätt men Coach Hoke gick emellan och stoppade dem. Det syntes dock i deras blickar att dem var ute efter att skada.
Under lunchen sen satt vi i godan ro och åt. Vi kollade klockan och konstaterade att det är lång tid kvar till nästa lektion men plötsligt reser sig alla upp i matsalen och rusar ut. Ingen av oss fattar riktigt vad som hänt men det visar sig att en fight pågår utanför och genast vaknar vilddjuren till liv i eleverna och dem ser på som om det var en fullständigt laglig gladiator match. Suck....
För att göra en lång historia kort så kan jag konstatera att de amerikanska eleverna är mycket annorlunda emot vad jag är van vid. Det är bara i ett fåtal elever som jag ser en ambition att ta studenten med bra betyg och en skoltid att vara stolt över. Resten är där för att dem är tvingade, för att alla andra är där eller helt enkelt för att det är där man kan se på fighter under lunchrasten.
Samma dag fast under första lektionen hade vi engelska. Vi hade under måndagen intrevjuat en kompis som vi nu skulle presentera. Några presentationer hade det varit under tisdagen men då alla inte han presentera då så fortsatte vi under torsdagen. Jag och min partner var först ut. Det var klart lite pirrigt att presenter något på engelska inför en grupp som har det som modersmål men jag gick upp och gjorde mitt bästa. Vår lärare, Mrs Wytko, sa följande om mig och till resten av klassen:
"Du är bättre på engelska än de flesta här inne som borde ha lärt sig det sen födseln"
Man kan kort säga att jag växte flera mil den dagen och det var något jag tänkte på sen också. När de andra presterade sin partner märktes det att dem inte hade någon form av erfarenhet av att tala inför folk något som för mig känns självklar när man går sista året i High School. De flesta där inne är dessutom äldre än mig!
Engelskan kändes kul och jag tycker vi kan fortsätta på den banan. Vi fick en del betyg den här veckan efter alla test som vi haft. I Earth Science, där jag har den jobbiga läraren, fick jag A på mitt test och B på min inlämningsuppgift. Totalt blev det ett A-. Vi hade sen en lab som också ska gå in i betyget så vi få se vad jag får på den.
I Ekonomi, där jag har den bra läraren, fick jag +34 poäng av 35. Det är ett klart A+! Känns mycket bra. Resterande ämnen har vi inte fått något omdömme i än.
I drama är det mycket kul. Under detta år ska vi producera fem shower och den närmaste är musikalen. Jag minns inte riktigt vad den heter men det handlar om en flicka från Kansas City som bestämmer sig för att bli modern så hon flyttar till New York. I hennes plan ingår också att hon ska gifta sig rik som hon börjar flörta med sin chef och det går ju som det går. Mer minns jag inte men det låter som om det kan bli riktigt kul. Den var på Broadway för några år sen så den borde vara det! Vi ska dessutom producera en såpopera av extravagant sort. Den ska vara baserad på skolans etiska regler, riktigt tråkiga, så det är därför som vi måste göra den extravagant för att det ska bli intressant. Vi ska producera nio episoder varav varje episod ska vara cirka fem till sju minuter långa. Dem ska visas för hela skolan en gång i månaden. I första epsioden ska lilla moi spela huvurollen, pojkvännen till en tjej som börjat umås med tjejer som byter mot klädreglerna och nu börjar hon också göra det. Kommer nog bli riktigt kul. :P
Mycket mer tror jag inte att jag har att berätta men jag har skrivit så mycket så ni är säkert trötta på mig! :P Haha! Eller inte...
Jag hör av mig snart igen (tror jag)!
Tiderna förbättras!
Kort notis idag.
Onsdagar och torsdagar har vi bara tre av alla de sex klasserna jag har. Annars är det alla klasserna resten av dagarna. Under dagens exktra langa drama pass hade vi genomgang av audiotoriumet där vi ska sätta upp alla vara pjäser. Det var väldigt kul. Det är en stor scen med loger, smink, workshop och allt möjligt bakom. Vi fick till och med komma upp ovanför taket till scenen där alla stralkastarna sitter. Riktigt häftigt, mycket proffsigare än Lilla Scenen pa Västeras Teater (kändes det som i alla fall)
Vi hade ocksa en lang lektion med den jobbiga läraren och precis innan hade jag varit och träffat en studiehandledare och fatt veta att det knappt finns nagra andra klasser att byta till och den fanns ingen möjlighet att byta lärare. Men jag tror nog att han har haft daliga dager eller bara testat oss för han verkar bättre nu sa jag tror det kommer bli bra. Pa fredag har vi prov för första kapitlet som handlar om vad Earth Science är och hur man genomför laborationer satm vailken paverkan vetenskap har pa samhället. Intressant och riktigt roligt sa det kommer nog ga bra. Kan redan allt! XD
Hörs snart igen!
Onsdagar och torsdagar har vi bara tre av alla de sex klasserna jag har. Annars är det alla klasserna resten av dagarna. Under dagens exktra langa drama pass hade vi genomgang av audiotoriumet där vi ska sätta upp alla vara pjäser. Det var väldigt kul. Det är en stor scen med loger, smink, workshop och allt möjligt bakom. Vi fick till och med komma upp ovanför taket till scenen där alla stralkastarna sitter. Riktigt häftigt, mycket proffsigare än Lilla Scenen pa Västeras Teater (kändes det som i alla fall)
Vi hade ocksa en lang lektion med den jobbiga läraren och precis innan hade jag varit och träffat en studiehandledare och fatt veta att det knappt finns nagra andra klasser att byta till och den fanns ingen möjlighet att byta lärare. Men jag tror nog att han har haft daliga dager eller bara testat oss för han verkar bättre nu sa jag tror det kommer bli bra. Pa fredag har vi prov för första kapitlet som handlar om vad Earth Science är och hur man genomför laborationer satm vailken paverkan vetenskap har pa samhället. Intressant och riktigt roligt sa det kommer nog ga bra. Kan redan allt! XD
Hörs snart igen!
High School =)
Nu har jag varit utan dator ett tag sa jag har en del att skriva.
I söndags var det till att kliva tidigt ur sängen. Dags att uppleva den amerikanska kyrkan. Nu i efterhand kan man lugnt säga att det var väldigt annorlunda ifran vad vi svenskar är vana vid. Det var en avslappnad känsla och det var ibland nästan kul. Kyrkan som vi gar till är mycket liberal och vill gärna utvecklas. Mycket positivt tycker jag. Pastorn höll b la ett litet tal där han analyserade Tecknologi mot Teologi. Mycket intressant! Mycket mer är det inte att säga om det. Resten av söndagen spenderade vi pa nagot sa osvenskt som IKEA. :P I Pheonix-omradet ligger nämligen Arizonas ända IKEA varuhus och vad jag hört sa vallfärdade folk dit när dem öppnade. Vi at i resturangen (köttbullar! yay) och kikade pa möbler. Vad annars...
Mandag morgon, 7:15 infann jag mig pa Marcos de Niza High School för att hämta upp mitt schema. Skolan är kort sagt stor! Tidigare hade jag ju bara sett den tom men med alla elever som fyllde hela garden som myror kändes den ännu större. Det var folk överallt och jag är väldigt glad att jag hade skaffat en karta över skolan och i förväg lokaliserat var mina klassrum lag. Minutrarna innan man ska infinna sig i klassrummet ljuder alarmsignaler och de sista sekundrarna spelar de det klassiskt musikaliska verket som vanligtvis kopplas till galopptävlingar. När den melodin slutar maste man sitta i klassrummet. Annars maste man ga till Sweep i kafeterian där man inte far göra nagot. Inte plugga, inte lyssna pa musik, inte använda mobilen, ingenting. Närvaron är hard men än sa länge har allt gatt bra. Jag har kommet till klassrummen i lagom tid innan deadline. Mellan klasserna har man knappt fem minuter pa sig att ta sig till nästa klassrum. Det är ibland langt att ga och det är alltid mycket folk, det är ju närmare 2000 elever som ska byta klassrum satidigt. Men som sagt har det gatt bra.
Min första lektion är matte. Det var inga större problem egentligen trots att jag kämpade med läxan pa kvällen. Största problemet är alla fackord som man inte lärt sig men jag börjar att fa ett grepp om det.
Sedan har jag engelska. Mycket trevlig lärare. Till engelskan ska vi läsa dramer, pjäser, noveller och liknande och analysera mycket. Känns väldigt bra.
Nästa klass är Drama!!! :D Yay!!! Det var kul, inte mycket mer att säga. Vi har ju inte riktigt börjat än men läraren introducerade mig som en svensk utbytesstudent med bra erfarenhet inom drama. Kändes väldigt bra.
Sista klassen innan lunch är PE eller Physical Education, dvs idrott. Det ska bli riktigt roligt när vi väl kommer igang ordentligt. Vi ska under fyra perioder genom aret ha tva sporter per period, först upp är volleyboll som vi kommer ha inomhus, tack och lov. Ute är det ji super varmt. Vanligtvis 40 grader men här om dan var det bara 35. XD
Lunchen är en kategori för sig... Manga ska ha mat, manga star i kö och vi har bara 45 minuter pa oss. Det är tufft och dessutom kostar det, ca 2.5 dollar per lunch och det är inte ens nagon riktigt lunch. Det är typ pizza, hamburgare, pommes frites, kebab, sandwiches eller en sallad om man inte är hungrig, vilket man är. Det är riktigt daligt. Dessutom serverar dem läsk och det star automater överallt i skolan. Lunchen är klart underkänd men den gar i alla fall att leva pa.
Efter lunch är det ekonomi. Klassen som jag tror kommer vara en av dem roligare. Läraren, Mrs Wesloski är superbra. Hon gör en verkligen intresserad, dessutom är ekonomi ett ganska intressant ämne.
Sist är Earth Science vilket kommer inefatta Meterologi, Astronomi, Geologi och Oceanografi. Klassen verkar mycket intressant... om det inte vore för läraren, Mr Langford. För er som känner till Scrubs behöver jag bara säga Dr Kelso pa pricken. Han är elak, sarkastisk och hanar eleverna. Honom är jag inte nöjd med men jag ska se om det gar att byta lärare men jag är ganska säker pa att de andra klasserna är fulla. Men jag tror nog att jag kan överleva honom.
Sist vill jag bara papeka de amerikanska elevernas beteende. Idag, tisdag, bevittnade jag arets första fight. Tva killar började slass i kafeterian och i stort sett alla elever reste sig och bildade en cirkel runt och hejade. Kändes väldigt konstigt eftersom ingen lärare stoppade det trots att rektorn var där. Hm...
Naväl... Det var början pa min första skolvecka det känns bra. Har lite hemlängtan till och fran, man tänker väldigt mycket, men i och med att jag kommer in i skolan mer sa tror jag det kommer bli mycket bättre!
I söndags var det till att kliva tidigt ur sängen. Dags att uppleva den amerikanska kyrkan. Nu i efterhand kan man lugnt säga att det var väldigt annorlunda ifran vad vi svenskar är vana vid. Det var en avslappnad känsla och det var ibland nästan kul. Kyrkan som vi gar till är mycket liberal och vill gärna utvecklas. Mycket positivt tycker jag. Pastorn höll b la ett litet tal där han analyserade Tecknologi mot Teologi. Mycket intressant! Mycket mer är det inte att säga om det. Resten av söndagen spenderade vi pa nagot sa osvenskt som IKEA. :P I Pheonix-omradet ligger nämligen Arizonas ända IKEA varuhus och vad jag hört sa vallfärdade folk dit när dem öppnade. Vi at i resturangen (köttbullar! yay) och kikade pa möbler. Vad annars...
Mandag morgon, 7:15 infann jag mig pa Marcos de Niza High School för att hämta upp mitt schema. Skolan är kort sagt stor! Tidigare hade jag ju bara sett den tom men med alla elever som fyllde hela garden som myror kändes den ännu större. Det var folk överallt och jag är väldigt glad att jag hade skaffat en karta över skolan och i förväg lokaliserat var mina klassrum lag. Minutrarna innan man ska infinna sig i klassrummet ljuder alarmsignaler och de sista sekundrarna spelar de det klassiskt musikaliska verket som vanligtvis kopplas till galopptävlingar. När den melodin slutar maste man sitta i klassrummet. Annars maste man ga till Sweep i kafeterian där man inte far göra nagot. Inte plugga, inte lyssna pa musik, inte använda mobilen, ingenting. Närvaron är hard men än sa länge har allt gatt bra. Jag har kommet till klassrummen i lagom tid innan deadline. Mellan klasserna har man knappt fem minuter pa sig att ta sig till nästa klassrum. Det är ibland langt att ga och det är alltid mycket folk, det är ju närmare 2000 elever som ska byta klassrum satidigt. Men som sagt har det gatt bra.
Min första lektion är matte. Det var inga större problem egentligen trots att jag kämpade med läxan pa kvällen. Största problemet är alla fackord som man inte lärt sig men jag börjar att fa ett grepp om det.
Sedan har jag engelska. Mycket trevlig lärare. Till engelskan ska vi läsa dramer, pjäser, noveller och liknande och analysera mycket. Känns väldigt bra.
Nästa klass är Drama!!! :D Yay!!! Det var kul, inte mycket mer att säga. Vi har ju inte riktigt börjat än men läraren introducerade mig som en svensk utbytesstudent med bra erfarenhet inom drama. Kändes väldigt bra.
Sista klassen innan lunch är PE eller Physical Education, dvs idrott. Det ska bli riktigt roligt när vi väl kommer igang ordentligt. Vi ska under fyra perioder genom aret ha tva sporter per period, först upp är volleyboll som vi kommer ha inomhus, tack och lov. Ute är det ji super varmt. Vanligtvis 40 grader men här om dan var det bara 35. XD
Lunchen är en kategori för sig... Manga ska ha mat, manga star i kö och vi har bara 45 minuter pa oss. Det är tufft och dessutom kostar det, ca 2.5 dollar per lunch och det är inte ens nagon riktigt lunch. Det är typ pizza, hamburgare, pommes frites, kebab, sandwiches eller en sallad om man inte är hungrig, vilket man är. Det är riktigt daligt. Dessutom serverar dem läsk och det star automater överallt i skolan. Lunchen är klart underkänd men den gar i alla fall att leva pa.
Efter lunch är det ekonomi. Klassen som jag tror kommer vara en av dem roligare. Läraren, Mrs Wesloski är superbra. Hon gör en verkligen intresserad, dessutom är ekonomi ett ganska intressant ämne.
Sist är Earth Science vilket kommer inefatta Meterologi, Astronomi, Geologi och Oceanografi. Klassen verkar mycket intressant... om det inte vore för läraren, Mr Langford. För er som känner till Scrubs behöver jag bara säga Dr Kelso pa pricken. Han är elak, sarkastisk och hanar eleverna. Honom är jag inte nöjd med men jag ska se om det gar att byta lärare men jag är ganska säker pa att de andra klasserna är fulla. Men jag tror nog att jag kan överleva honom.
Sist vill jag bara papeka de amerikanska elevernas beteende. Idag, tisdag, bevittnade jag arets första fight. Tva killar började slass i kafeterian och i stort sett alla elever reste sig och bildade en cirkel runt och hejade. Kändes väldigt konstigt eftersom ingen lärare stoppade det trots att rektorn var där. Hm...
Naväl... Det var början pa min första skolvecka det känns bra. Har lite hemlängtan till och fran, man tänker väldigt mycket, men i och med att jag kommer in i skolan mer sa tror jag det kommer bli mycket bättre!
Houston... We have no problem!
(Kommer fran och med nu inte kunna ha prickar over a, a och o. ;) )
Nu ar jag framme i de forenade staternas land! Jag har varit har i tre dagar och i stort sett allt ar underbart. Jag bor med harliga Lorraine som tar val hand om mig. Forsta dagen var vi till skolann for att skriva in mig men det drojde forst till andra dagen som jag fick traffa min studiehandledare, Dr Meyer. Han ar mycket trevlig och han gav mig manga goda rad. Jag ska lasa foljande kurser;
Senior English
Math Analysis
Production and Performance
Physical Education (PE)
US Government and Economics
Earth Science
Vill du veta mer om amnen sa kan du besoka skolans hemsida. Sok efter Marcos de Niza High School pa Google.
Amerika ar i ovrigt ett ganska roligt land nar allt kommer omkring och jag kanner mig ganska hemma. Dem har Wasa knackebrod i mataffaren!!! :D Hihi! Men nagot som jag stor mig pa lite ar att de flesta varkar fortfrande vara kvar i 90-talets tankande. Lite drygt... :P
Flygresan gick bra. Speciellt dem langa flighten over atlanten. Dem hade ju mediascreens i varje stolsrygg sa man kunde titta pa velken filma man ville, lyssna pa musik eller spela spel. Super! Men sen var det ganska drygt i New York, trots att jag utan problem kom igenom Immigration. men det var i New York som jag borjade bli trott. Dar var klockan kring tre pa eftermiddagen medan den i Sverige var kring nio-tio pa kvallen! Rubbat! Men jag kopta en macka (indrankt i majonnaise) som mattade lite. Flyget till Pheonix var daremot valdigt jobbig. Jag var trott men forsokte halla mig vaken for att anpassa mig till tidsskillnaden. Forsta delen va flighten var jag dessutom torstig och satt hela tiden och tittade efter drickavagnen. XD Men nu ar jag i alla fall framme. Lorraine och en van till henne motte upp mig pa flygplatsen och tillsammans gick vi ut i den ugn utanfor flygplatsen. Det ar ju narmare 40 grader i Arizona. Riktigt varmt sa man orkar inte vara ute sa lange. det ska bli intressant att ha idrott i den varmen men jag tror nog att jag ska overleva utan storre problem.
Aterkommer sa fort jag kan!
Nu ar jag framme i de forenade staternas land! Jag har varit har i tre dagar och i stort sett allt ar underbart. Jag bor med harliga Lorraine som tar val hand om mig. Forsta dagen var vi till skolann for att skriva in mig men det drojde forst till andra dagen som jag fick traffa min studiehandledare, Dr Meyer. Han ar mycket trevlig och han gav mig manga goda rad. Jag ska lasa foljande kurser;
Senior English
Math Analysis
Production and Performance
Physical Education (PE)
US Government and Economics
Earth Science
Vill du veta mer om amnen sa kan du besoka skolans hemsida. Sok efter Marcos de Niza High School pa Google.
Amerika ar i ovrigt ett ganska roligt land nar allt kommer omkring och jag kanner mig ganska hemma. Dem har Wasa knackebrod i mataffaren!!! :D Hihi! Men nagot som jag stor mig pa lite ar att de flesta varkar fortfrande vara kvar i 90-talets tankande. Lite drygt... :P
Flygresan gick bra. Speciellt dem langa flighten over atlanten. Dem hade ju mediascreens i varje stolsrygg sa man kunde titta pa velken filma man ville, lyssna pa musik eller spela spel. Super! Men sen var det ganska drygt i New York, trots att jag utan problem kom igenom Immigration. men det var i New York som jag borjade bli trott. Dar var klockan kring tre pa eftermiddagen medan den i Sverige var kring nio-tio pa kvallen! Rubbat! Men jag kopta en macka (indrankt i majonnaise) som mattade lite. Flyget till Pheonix var daremot valdigt jobbig. Jag var trott men forsokte halla mig vaken for att anpassa mig till tidsskillnaden. Forsta delen va flighten var jag dessutom torstig och satt hela tiden och tittade efter drickavagnen. XD Men nu ar jag i alla fall framme. Lorraine och en van till henne motte upp mig pa flygplatsen och tillsammans gick vi ut i den ugn utanfor flygplatsen. Det ar ju narmare 40 grader i Arizona. Riktigt varmt sa man orkar inte vara ute sa lange. det ska bli intressant att ha idrott i den varmen men jag tror nog att jag ska overleva utan storre problem.
Aterkommer sa fort jag kan!
