Majali

Fyra månader och sex dagar!

Så lång tid har jag tillbringat i USA. Snart är det jul, snart ska jag till Mexico, snart är det ett nytt år.
För fyra månader, sex dagar och en vecka + en dag sedan visste jag ingenting. En dag senare skulle jag till Arizona inom en vecka. Allt som hände då gick fort, väldigt fort. Jag hade glömt en hel del om vad som hände på ambassaden (vilket jag minns lite för väl (många amerikanare är chockade över vilken extrem byråkrati dem har)) och jag hade nyligen kommet hem från de mest underbara dagarn på Gotland! Allt var lugnt och skönt och jag vissta att jag någon gång skulle till ett land jag hört om i filmer.


Hem från Gotland, utan bekymmer, för något av en evighet sen
(inte röd än!!! :P !!)

Hem kom jag igen och njöt av sommarens lugn och var tvärinställd på att jag skulle ha ett långt lov ända till september eftersom dem börjar sent i USA. Uj så dumt trott av mig! :P
En dagarna innan "dagen då jag fick veta" så fick jag oväntat besök av Johanna. Den lilla busungen ville visst säga hejdå för "säkerhets skull". Hon kände att hon var tvungen att komma och hälsa på mig innan något stort händer. Vi hade te, och bubblade på som vi alltid gör och jag fick till och med en liten avskeds present. Jag har varit så hektad ända sedan jag åkte, har jag nu insett, att jag inte berättat det mest charmiga med alltihoppa.

I en låda, inslagen i papper låg, ett halsband. Gjort i fint silver formar det en orm som ringlar runt sig själv och formar en ring.
                                           
Johanna köpte det för längesen och har burit det oavbrutet sen sexan, vilket resulterar i cirka sex år. Det är en riktigt lång tid och det har liksom blivit hennes trademark. Har alltid hungit runt hennes hals.
Nu har hon lånat ut det till mig som en vägledare genom mitt utbytesår och hon kommer att högtidligen få tillbaka det när jag kommer hem. Än så länge har jag bara tagit av det vid metalldetektorer, aldrig annars.
 Det var en väldigt vacker gest, tack Johanna! Och alla jag berättat den här historien för har nickat medhållande.
Ormen symboliserar varken gott eller ont. De flesta tror de senare, men egentligen så symboliserar den det jordnära, dvs det naturliga. Den symboliserar också helande och har blivit ett vida spritt sigill för läkekonst. Den kan även sombolisera livscykeln och vägledning. Nu är det inte bara en symbol för allt ovan utan också för min egen lärdom och erferenhet, och även en symbol för säker hemkomst och återlämnande till dess rätta ägare.

May the snake be with me!

Jag har så ofta påpekat hur fort tiden går och att det kan kännas som om det var igår jag kom hit. Den känslan är delad. Det känns som om jag har varit här en vecka och en evighet. Fyra månader och sex dagar sedan känns som en svunnen värld som verkar som ett paradis eller en dröm. Tiden går fort men den står också still. Mina tankar kommer föralltid stanna hos er, jag kommer hela tiden minnas. Den tiden står still. Mitt medvetande här förändras och växer. Nästa år kommer rollerna vara ombytta, när jag är hemma igen och tänker tillbaka. Tänker på vänner, bekanta, Lorraine, lärare, personer i allmänhet. Jag kommer sakna alla så mycket men jag kommer också veta att jag alltid kan träffa dem igen någon gång. Jag kommer komma hem så småningom men tills dess; Ingenting är omöjligt, det omöjliga är bara lite svårare att genomföra.