Majali

Förra helgen hade vi det skojigt! :P Jag, Lorraine, och Lorraines vän Marlene packade in oss i bilen klockan halv nio på morgonkvisten och puttrade ner till Tuscon, Arizonas näst största stad. Vårt mål med trippen var Sabino Canyon som är belägen norr om Tuscon. Påvägen dit fick jag lära mig lite om amerikansk motorvägskultur. Intessant ämne va? :P Bland annat har dem skyltar som lyder: Se upp för sandstorm. Klart som korvspad, i och för sig, med tanke på att vi är mitt i en öken. Jag tyckte ändå det var ganska gulligt. Något annat lagom minnesvärt var när jag utbrast att berget borta i fjärran såg ut som en vulkan. Tydligen så ver det en vulkan... Didn't see that one coming. XD Så klart så är det inte en vulkan längre men jag fick lära mig senare i Earth Science class att många berg i Arizona har varit vulkaner. Lite gulligt med jordnära fakta, tycker inte ni? :P Haha!

Hursom så anlände vi till Sabino Canyon. Öken... Haha! Såklart det var! :P Jag kommer aldrig tröttna på ett öken-skämt! XD I alla fall så klickade jag bilder med mina super dupra bra engångskameror! Tjo för dem! Vågen! Yay! Kaktusar och sånt att ta kort på, det mesta var beiget, eller rödaktigt. Det braiga - och lite tristiga - var att man inte behöve gå. Eftersom Lorraine inte direkt är OS-mästare på gång så var: gå, inte ett alternativ. Dem hade ett gulligt litet tåg som åkte runt canyonen, med tak så vi behövde inte exponera oss för solen för mycket. Vi var fullständigt inkletade i solskydd, vilket nog var riktigt bra eftersom UV-index ofta är 9 här nere i öknen. Det är nog en av andledningarna till att när någon ropar: Kolla floden!, så är det ingen som höjer ögenbrynet med tanke på att "floderna" vamligtvis är torrbelagda. Det enda vatten jag sett här har varit artidiciellt skapat av varelser kallade människor. Spokey! :P Det lilla tåget puttrade iväg och det var en riktigt fin canyon! Dem hade en liten bäck! :P Kanske inte är så speciellt för er svenskar, men för oss i Arizona är vatten heligt. Eftersom den lilla puttenuttiga bäcken var naturlig så väckte den extra uppståndelse. Lite annan kul fakta är att två rader framför oss i tåget satt fyra svenskar! :P Våran jord är inte stor! Jag berättade det för Marlene och hon bara stirrade på mig.
   - Du måsta vara riktigt intelligent, sa hon. Att du kan avgöra att dem är svenskar bara av att titta på dem.
Jag hade ganska kul åt det och hon skrattade med mig när hon förstod att jag hade hört dem prata. Visst vill jag gärna bli kallad intelligent men låt oss hålla oss till en naturlig och möjlig nivå av intelligens. :P 

Vi såg en orm! :D Inte en skallerorm, en ogiftig rackare. Den slingrade sig över vägen och Lorraine sa att det är den andra ormen hon någonsin sett under hela den tiden hon bott i Arizona. Bara två!!! Måste vara någon form av rekord. Fast hon har ju heller inte bott här hela sitt liv. 
Hon föddes i Pennsylvania, där hon också växte upp och bodde en lång tid. Många av hennes olika makar har varit i militären och med en av dem bodde hon i Tyskland i fyra år. Under den tiden födde hon sin son också; Andy.
 


Nog bubblat om Lorraine. :P Canyonen var väldigt fin att se. Jag har ju som sagt ganska många bilder. Jag tror jag använda typ tre stycket engångskameror. Jag ska se senare, när dem är framkallade om det går att skanna in dem i datorn så att ni folks kan se hur fint det var. Hoppas bara att jag inte var en värdelös fotograf. :P

Vi åt lunch på ett ställe som heter Beyond Bread. Ett brödställa, tydligen, men riktigt goda mackor. Stora var dem också. "Pastasalladen" man fick vid sidan av var inte mycket att skyta om dock... En pytteliten plastask fylld med något som en gång i tiden kanske hade påminnt om pasta. Annars var det bra! :P

Efter lunch satta vi oss i bilen igen och åkte söder för att besöka en gammal mexikansk missions kyrka. Den heter San Xavier del Bac men kallas i folkmun för The White Dove of the Desert (Öknens Vita Duva). Jag trodde att den låg någonstans i centrala Tuscon och att staden sedan var byggd kring kyrkan men så varo icke fallet. Vi placerade våra sommardäck på motorväden emot Mexiko och körde söder om staden. In i indianreservatet San Xavier (därav kyrkans namn). När vi väl kom fram till kyrkan så var den verkligen så malplacerad att det är ofattbart! Kyrkan var ganska stor och hade att antal annex och gårdar. Problemet var dock att utöver kyrkan fanns i stort sett ingenting... Förutom en liten skola, en liten "shopping"-gård och några rangliga stånd där indianerna satt och stekte Fry Bread (som för övrigt var väldigt gott. Typ som en stek puffigt pannkaka). Stånden var byggda av pinnar, med vassa taggar på (svårt att hitta något utan taggar i Arizona). Det var som att man hade hamnat mitt ute på vischan i Mexiko.
Vi gick in i kyrkan och den var verkligen jättefin. På väggarna var det att synville-mönster och överallt var det målningar och skulpturer. Inte lite utsmyckat! Efter besöket inne i själva kyrkan följde det obligatoriska besöket till Souvernir butiken och så tog vi en liten sväng i butikerna i "shoppingcentret". Vi kom inte iväg så fort eftersom vi fastnade hos en indian som pratade om sin dotter som studerade på collage på Hawaii.... En hel ocean bort... Tja, jag är en hel ocean plus två kontinenter ifrån min familj... :P Lite skillnad. Sen åkte vi hem.

Jag vet att vissa av er har visat stort intresse för indianer och undrar om jag sett indianer. Tja, nu vet nu ju att jag har det men jag kan ju meddela att jag träffar indianer i stort sett varenda dag. Idag finns det dock inte många indianer som skuttar omkring i fjädrar och bor i wigwams längre. Dem flesta indianerna klär sig som du och jag och bor i städer. Vissa indianer bor i reservaten men dem lever inte på 1500-talet längre. Indianernas huvudinkomst är kasinoverksamhet, något dem tjänar bra på. Kasinon är olagliga i Arizona men eftersom att jag lagarna inte gäller i Indianreservaten så kan Indianerna öppna hur många kasinon dem vill. Det trodde ni inte va? :P Haha!

Jag vet att jag skriver mycket men jag kan inte hjälpa det. Nu kommer det en hel del mer.
Nu är det snart höstlov! Tjoho! Det betyder att jag gått ett kvartal i skolan. :D Lorraine och jag ska, så fort skolan slutar fredag, åka upp till Page som ligger precis vid gränsen mellan Arizona och Utah (staten norr om Arizona). Där ska vi övernatta och dagen efteråt fortsätter vi till Salt Lake City. Vi övernattar igen och fortsätter upp till Boise, Idaho. Där ska vi bo med Lorraines son, Andy i några dagar. Det ska bli så kul att träffa Lorraines familj och det ska framförallt bli kul att se mer av Amerika. På torsdag, nästa vecka, åker vi ner till Ely för att övernatta och om en vecka anländer vi det Otroliga Las Vegas, Nevada. Vi kommer komma fram kring lunch och så får jag träffa Lorraines styvbarnbarn, som är vuxen flicka. :P Resten av fredagen har vi tid för The Strip och checka in alla kasinon och ta tempen på världens hetaste kasino-paradis. Det bästa är inte fören på lördagen dock. Lorraine och jag är bjudna på Välgörenhets Gala i Las Vegas! :D Det är så ofattbart coolt! Bland gästerna finns kasinoägare och andra Vegas-pampar; och så jag! :P Spektaklet kallas "Dessert before Dinner" (Dessert innan Middagen). Det är en tävling mellan Las Vegas toppkockar och den går ut på att göra en kreativ dessert med en kaka, som flickscouterna säljer, som grund. Förra året var det MintChoklad och i år tror jag att det är något med pecan i. Provsmakning av alla tjusiga desserter kommer ta plats innan middagen, sedan äter vi och efteråt kungörs vinnaren. När Lorraine först berättade om det trodde jag det var något flickscout möte men det här är så mycket större än några små flickor och deras kakor. Skoj, skoj! :D :D :D Nu i veckan har jag gjort i ordning med finkläder för evenemanget och jag ser fram emot en underbar i afton i Las Vegas.

På söndagen åker vi hem igen och sen är det bara att slita i skolan igen. Bara ett kvartal kvar och sen är det jullov! :P Och då ska vi till ett litet ställe som kallas Cancun, i Mexiko.
Jag kommer ju nu förmodligen inte skriva fören efter Las Vegas så håll ut. Men ni fick ju nu ett extra långt inlägg (med en bild!) så ni ska nog vara nöjda ett tag. Ta ta!