Min stora trut!
Föräldrar äro bra att ha! :) Speciellt andras föräldrar! :P Haha! I torsdags var det skolans kör elever som höll konsert i auditoriumet och jag hade först inte tänkt att gå. Men underbara Erin medverkar i showen så hennes mamma bjöd mig, plus att hon betalade för mig! Najsigt! Det var en trevlig konsert. Alla freshmens såg jättegulliga ut när dem försökte sjunga och dansa sin koreografi samtidigt! XD Super festligt. Dem kunde stå stilla ett tag och sjunga någorlunda kraftigt och så fort dem började röra på sig så sjönk volymen drastiskt. Ganska kul, och dem hade bra låtar. Bland annat låtar från MGM-filmerna (Singin' in the Rain, Trollkarlen från Oz och Just Entertainment t.ex) samt musik från Footloose - en alldeles underbar musikal (jag tror de flesta har hört musik från den).
Alla andra körare var fantastiska! Fullständigt lyrisk! :P Footloose var ett medley och likaså var Hairspray som A Cappella gruppen sjöng. Roligt, underhållande och vackert. Alla som medverkade i showen ska ha all eloge som dem möjligen kan få. Super!
Efteråt var det fika, tyst auktion, och underhållning i kafeterian (som för en gångs skull såg sofistikerad ut). Dem hade satt upp bilder, stjärnor och banderoller längs väggarna för att inkapsla filmmagin. Så mysigt och bålskålarna var så fina att jag föredrog dem framför bålen. XD Jag och Erin minglade runt och när vi pratade med Tim (en kille från drama som var med i konserten) så växte sig min mun liiiite för stor... (ingen kommentar) (okejdå, en liten kommentar) (men bara en liten en)
Han tyckte att jag borde provspela för musikalen! Först sa jag bara nej, med kommentaren att jag inte kan sjunga. Efter att tags argumenterande slutade det upp med att jag nu lovat att jag ska provspela för musikalen. Jag vet inte riktigt om det kommer tillhöra en av de bättra sakerna jag gjort i mitt liv men det kommer klart höra till en av dem underligaste. Musikalen heter Thoroughly Modern Mille och som spelat på Broadway. Musiken kan man lyssna på på youtube och det är riktigt bra. Det kan nog bli en intressant upplevelse, men sjungandet får nog bli ett kapitel för sig.
Imorgon åker vi till Tucson i södra Arizona och kommer bland annar att besöka ett naturområde som tydligen ska vara väldigt vackert. Mer om det i nästa inlägg!
Alla andra körare var fantastiska! Fullständigt lyrisk! :P Footloose var ett medley och likaså var Hairspray som A Cappella gruppen sjöng. Roligt, underhållande och vackert. Alla som medverkade i showen ska ha all eloge som dem möjligen kan få. Super!
Efteråt var det fika, tyst auktion, och underhållning i kafeterian (som för en gångs skull såg sofistikerad ut). Dem hade satt upp bilder, stjärnor och banderoller längs väggarna för att inkapsla filmmagin. Så mysigt och bålskålarna var så fina att jag föredrog dem framför bålen. XD Jag och Erin minglade runt och när vi pratade med Tim (en kille från drama som var med i konserten) så växte sig min mun liiiite för stor... (ingen kommentar) (okejdå, en liten kommentar) (men bara en liten en)
Han tyckte att jag borde provspela för musikalen! Först sa jag bara nej, med kommentaren att jag inte kan sjunga. Efter att tags argumenterande slutade det upp med att jag nu lovat att jag ska provspela för musikalen. Jag vet inte riktigt om det kommer tillhöra en av de bättra sakerna jag gjort i mitt liv men det kommer klart höra till en av dem underligaste. Musikalen heter Thoroughly Modern Mille och som spelat på Broadway. Musiken kan man lyssna på på youtube och det är riktigt bra. Det kan nog bli en intressant upplevelse, men sjungandet får nog bli ett kapitel för sig.
Imorgon åker vi till Tucson i södra Arizona och kommer bland annar att besöka ett naturområde som tydligen ska vara väldigt vackert. Mer om det i nästa inlägg!
Wannabe kunglig, glömskhet och "hittepå"-semester!
Inte mycket har hänt på sistone men jag känner att det ändå är dags för en update. :P Då blir ni väl glada! Hihi! :P
I lördags gjorde vi nästan ingeting!!!! Vi var så uttråkade båda två och om jag inte blir ett fetto av maten så kommer jag bli det efter alla timmarna jag satt framför datorn. Mest hela dagen vankade både Lorraine och jag omkring och hela tiden slutade hon upp med att sticka och jag slutade upp med att sitta vid datorn...suck. Men det var skönt att göra ingenting! :P Pratade med familjen och Johanna på Skype! Tjo! Nu är det ju så att mitt minne är lite lätt rubbat så jag minns inte rikigt vilken dag jag gjorde det. Jag minns heller inte rikigt vilken dag vi var på bio eller om vi kanske var på bio flera gånger... :P Hm. Virrigt det här. :S Måste vara hettans fel. Fast nu är det ju i alla fall inte lika varmt längre. Det har svalnat några gradar men än så längen är det bara försmak, det kommer bli varmt igen. Typ som svenska vintern, bara omvänt. :P Konstigt ställe det här!
Hur som helst var vi på bio här om dagen och såg Becoming Jane. En film med Anne Hathaway som spelar Jane Austen under hennes tid som gjorde hennes till den hon blev (en berömd engelsk författare för er som inte vet vem hon är). Filmen var lika full av intriger och kärlek som hennes romaner och var riktigt bra och rolig. Enda problemet dock var att det var svinkallt i biosalongen så man satt och huttrade lite.
Lorraine berättade också att mannen som äger biografen, Mr Pollack, är typ öknens Donald Trump. Han äger flera större fastigheter så som biografer och gallerior. Ett rigtigt ego är han också! Han har en stor samling av föremål, vissa av dem stod i biografen vi var till, men det mesta står i ett museum vid hans kontor. Hans finaste ägodel, dock står i hans kontor; en tron! Karln tror typ att han är kunglig eftersom han utöver tronen har en stab på nio pers som följer honom överallt. Vissa har makt långt över skallen och tror att dem står ovanpå den...
Vi har haft drama repetition igen också. Nu är inte bara min karaktär ett moln; nu är jag det också! Dem har gett mig smeknamnet The Cloud of Happiness. Först sa dem The Swedish Cloud of Happiness men dem ville inte peka ut att jag är "annorlunda". :P Gulligt.
Jag är också observerad; jag tror jag skrivit det tidigare. En tjej från ASU (Arizona State University) vill observera mig under terminen samt intervjua mig ett antal gånger. Hon skriver en rapport om elever som studerar i amerika med engelska som andraspråk. Intressant, tycker jag. I början av denna vecka blev jag intervjuad och vi hade grymt kul. Jag älskar ju att babbla om mig själv (fast vem gör inte det) så mitt munläder gick hett! Jag babblade och babblade och verbaliserade ankedot efter ankedot. Tänke sig hur mycket som finns att tala om! :P Hon frågade en hel del och berättade en hel del om sig själv också. Hon frågade en fråga om vilket ämne som hjälpt mig mest med min engelska, och som förväntat så svarade ju givetvis ämnet engelska. Känns ganska självklart, men jag lade också till drama. Hon verkade väldigt intresserad av att jag sa just det och hon klämde ur sig att rapporten faktiskt delvis handlar om hur uppträdande konst (drama tex) hjälper med språkutveckling. Det håller jag fullständigt med om.
Nu vart det mycket snack igen! :P Fast det är väl det ni tycker är kul? :P
Jag har fått mycket beröm för min blogg och för att jag skriver så personligt. Tackar mycket för det och jag ska fortsätta hålla min höga standard så att ni i regniga Sverige har något att värmas av; jag vill definitivt inte ha all den här hettan för mig själv.
Som vanligt så hade jag inte tänkt skriva så mycket men som vanligt belv det itne som jag tänkt (eller snarar precis som jag tänkt... jag tänker för mycket). :P
Min mobil slutade ju samarbeta för någa veckor sen... Gruff! Sabla elektronik! Nu har jag i alla fall lärt mig en del om det amerikanska mobiltelefon systemet och äntligen har jag beställt en telefon med kontantkort. Jag tror att den kommer trilla ner i lilla bervlådan idag så vi får se. Jag är i grymt stort behov av en så jag kommer förmodligen sitta och klappa den som Gollum klappar Härskarringen i ett antal dagar. My preeeciouusssssss.......! XD
Och nu när vi ändå talar om de förbannade elektroniska produkterna så kan vi ju lika gärna fortsätta på den banan. I och med att la téléphone gick "sönder" så har jag ju heller inte haft någon kamera. Förutom dem dumma engångskamerorna från Wal-Mart. Nu har jag gått och köpt en super duper kamera som nog ska kunna klämma fram några vettiga bilder så att ni i Sverige slutar tjata någon gång! :P Dock kommer jag inte kunna fotografera under höstlovet då vi kommer passera genom vackra landskap på väg upp till Idaho och sedan ner till Las Vegas. Av någon dum anledning så har folket på internetsajten, där jag köpte kameran, gått på någon hittepå-semester fram till den sjunde oktober: söndagen då vi redan är halvvägs till Idaho! Blir man trött, eller vad??? Jag kan åtminston glödja mig med att dollarn rasar mer och mer för varje dag och att experterna förutspår att den kommer fortsätta med det beteende i ett halvår. Lorraine är inte lika glad över det men tack vare det så kostade kameran jag köpte lite mer än hälftan av vad den skulle kostat i Sverige. SUPER! :D Lite glad ska man ju va!
Dessutom (tjoho för mig) så har jag officiellt en dejt till Homecoming Dance som är i november. När jag satt inne med Mrs Poole och blev intervjuad så satte Erin en lapp på min ryggsäck som jag hittade när hon redan hade gått. Det tyckte jag var gulligt och hon är en superkompis så det kommer nog bli kul! :L
Nej, nu är det dags för mig att sluta skvallra som en gammal tant! Jag hoppas ni kommer vara fortsatt nöjda med mitt skrivande och så fort jag har super kameran i min hand så kommer det börja bli lite färgglatt här i bloggen.
Hare gutt!
Frigörande dans och nattligt tejpande (DEL 2)
Här är början på del 2. Ni tror väl inte att jag låter er vänta så länge! :P Skrev faktiskst det här samtidigt som det förra så fuskar lite. :P
Igår hade vi repetition för höst showen igen. Har bara haft det en gång tidigare men igår var ingen allvarlig repetition. Hela gruppen samlades bara för att ha kul. Vi började med stretching. Mycket uppfriskande och sedan fortsatte vi med att dansa vilt till olika typer av musik i 50 minuter. Snacka om roligt! Den första låten var de flesta, däribland jag, ganska tillbakadragna men i andra låten släppte vi loss. Så sjutusan roligt! Men jobbigt och svettigt. En riktig workout. Efter att dansandet var avslutat lekte vi lekar. Först, pepparkakskull!, eller parkull Jag tror det flesta vet vad det är. Man står armkrok två och två. En kullare och en som ska bli kullad. "Villebrådet" kan gå i armkrok med någon för att bli säker och den som står i andra ändan av armkrokskedjen blir "villebrådet". Jag tror det flesta känner till det. Vi lekte inte det så lände dock men de flesta gick verkligen in för det! :P
Andra leken var "Do you love your neighbour?" (älskar du din granne?). Alla sitter i en ring. Personen i mitten frågar valfri om denne älskar sin granne. Svara man ja så måste men också säga ett men, jag gillar inte... Alla som är det som personen inte gillar (gillar inte alla som har rött på sig, till exempel) måste byta stol. Svara man nej så måste personerna på var sida om denne byta plats. Svarar man vet inte så måste alla byta plats. Det gäller alltså för den som står upp att få sitta ner. Mrs Hahs var med och lekte och hon är riktigt tävlingsinriktad! :P Han tacklade hårt för att få en stol. ;) Skoj, skoj.
Sista leken var "Honey, if you love me". Min favoritlek. Den har jag förklarat tidigare så om ni inte minns kan ni läsa inlägget Modell? Jag? :P.
I övrigt denna vecka har det varit riktigt lugnt. I engelskan har vi sysslat med att skriva en memoir om en upplevelse inom utbildingen som vi alla genomgår eller har genomgått. Jag hade svårt att komma på något att skriva om. Först tänkte jag skriva om något från mina yngre år men då jag hade svårt att minnas detaljer valde jag det självklara! Showen! Den fantastiska showen som jag coh min skolpolers producerade i våras. Miniumu var en sida med dubbelt radavstånd men överpresterande som jag är så skrev jag sex sidor. :P Hur tusan skulle jag annars skriva något om "the Show"? Jag blev riktigt nöjd med resultat och nu är det inlämnat och klart.
I ekonomi var det minns lika lugnt och skönt. Vi har tillbringat tisdag och torsdag med Wonkanomics! :P Skojigt! Vi har tittat på "Willy Wonka och chokladfabriken", den äldre versionen från det så kallade 70-talet. Den här versionen är snällare än den nya utgåvan med Johnny Depp men ändå bra. Idag analyserade vi den utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Intressant och roligt. Två goda ting. Men lärorikt blir det tre goda ting!
Earth Science var som vanligt. Nytt kapitel, vilket betyder att vi måste lyssna på Dr Kelso hela lektionen, men det är möjligt att överleva det.
Jag hittade en present till slut till pappa och under kvällen efter att jag köpt den ägnade vi oss åt att paketera alltihoppa. Vi hittade en tjusig låda stor nog för allt och proppade den full med tidningspapper. Riktigt snyggt! :P På toppen lade jag brevet och så stänge vi lådan. Vi använde en hel del tejp eftersom vi inte riktigt litar på posten och vi inkapslade den i brunt papper så att all text på den forna printerlådan inte skulle synas.
Meddelande till Mamma och Pappa: var försiktiga när ni öppnar den så att ni inte förstör något. Uppsidan av bokstäverna i adressen visar upp, alltså sidan ni bör öppna ifrån. Packetet är stort så det får inte plats i mammas ryggsäck men dramaten ska nog gå bra.
Mer än så var det nog inte. Jag har fått en hel del gjort denna vecka i alla fall. Bland annat det pro memoria jag skulle skriva om mitt arbete i showen. Hoppas Linda är nöjd med det. ;)
Ska försöka skriva snart igen!
Igår hade vi repetition för höst showen igen. Har bara haft det en gång tidigare men igår var ingen allvarlig repetition. Hela gruppen samlades bara för att ha kul. Vi började med stretching. Mycket uppfriskande och sedan fortsatte vi med att dansa vilt till olika typer av musik i 50 minuter. Snacka om roligt! Den första låten var de flesta, däribland jag, ganska tillbakadragna men i andra låten släppte vi loss. Så sjutusan roligt! Men jobbigt och svettigt. En riktig workout. Efter att dansandet var avslutat lekte vi lekar. Först, pepparkakskull!, eller parkull Jag tror det flesta vet vad det är. Man står armkrok två och två. En kullare och en som ska bli kullad. "Villebrådet" kan gå i armkrok med någon för att bli säker och den som står i andra ändan av armkrokskedjen blir "villebrådet". Jag tror det flesta känner till det. Vi lekte inte det så lände dock men de flesta gick verkligen in för det! :P
Andra leken var "Do you love your neighbour?" (älskar du din granne?). Alla sitter i en ring. Personen i mitten frågar valfri om denne älskar sin granne. Svara man ja så måste men också säga ett men, jag gillar inte... Alla som är det som personen inte gillar (gillar inte alla som har rött på sig, till exempel) måste byta stol. Svara man nej så måste personerna på var sida om denne byta plats. Svarar man vet inte så måste alla byta plats. Det gäller alltså för den som står upp att få sitta ner. Mrs Hahs var med och lekte och hon är riktigt tävlingsinriktad! :P Han tacklade hårt för att få en stol. ;) Skoj, skoj.
Sista leken var "Honey, if you love me". Min favoritlek. Den har jag förklarat tidigare så om ni inte minns kan ni läsa inlägget Modell? Jag? :P.
I övrigt denna vecka har det varit riktigt lugnt. I engelskan har vi sysslat med att skriva en memoir om en upplevelse inom utbildingen som vi alla genomgår eller har genomgått. Jag hade svårt att komma på något att skriva om. Först tänkte jag skriva om något från mina yngre år men då jag hade svårt att minnas detaljer valde jag det självklara! Showen! Den fantastiska showen som jag coh min skolpolers producerade i våras. Miniumu var en sida med dubbelt radavstånd men överpresterande som jag är så skrev jag sex sidor. :P Hur tusan skulle jag annars skriva något om "the Show"? Jag blev riktigt nöjd med resultat och nu är det inlämnat och klart.
I ekonomi var det minns lika lugnt och skönt. Vi har tillbringat tisdag och torsdag med Wonkanomics! :P Skojigt! Vi har tittat på "Willy Wonka och chokladfabriken", den äldre versionen från det så kallade 70-talet. Den här versionen är snällare än den nya utgåvan med Johnny Depp men ändå bra. Idag analyserade vi den utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Intressant och roligt. Två goda ting. Men lärorikt blir det tre goda ting!
Earth Science var som vanligt. Nytt kapitel, vilket betyder att vi måste lyssna på Dr Kelso hela lektionen, men det är möjligt att överleva det.
Jag hittade en present till slut till pappa och under kvällen efter att jag köpt den ägnade vi oss åt att paketera alltihoppa. Vi hittade en tjusig låda stor nog för allt och proppade den full med tidningspapper. Riktigt snyggt! :P På toppen lade jag brevet och så stänge vi lådan. Vi använde en hel del tejp eftersom vi inte riktigt litar på posten och vi inkapslade den i brunt papper så att all text på den forna printerlådan inte skulle synas.
Meddelande till Mamma och Pappa: var försiktiga när ni öppnar den så att ni inte förstör något. Uppsidan av bokstäverna i adressen visar upp, alltså sidan ni bör öppna ifrån. Packetet är stort så det får inte plats i mammas ryggsäck men dramaten ska nog gå bra.
Mer än så var det nog inte. Jag har fått en hel del gjort denna vecka i alla fall. Bland annat det pro memoria jag skulle skriva om mitt arbete i showen. Hoppas Linda är nöjd med det. ;)
Ska försöka skriva snart igen!
Bort med Leo, in med regnet! (DEL 1)
Oj, oj, oj... Jag känner att jag har en del att ta igen. Det är ett tag sen jag skrev senast och jag har just nu lite problem med att minnas vad som hänt. Jag antar att om jag inte minns det så var det säkert inte värt att veta. :P
Det viktigast ni behöver veta just ni i alla fall är att Leo, vår tillfälliga Italienska utbytesstudent som bott med oss lite för länge, flyttade i söndags. En trevlig familj från kyrkan, som vi åker till Mexico med kring jul, tipsade deras sons scoutledare om STS. Han var på hugget direkt så i tisdags förra veckan ringde han Lorraine och dem pratade både länge och väl. Dagen efter åkte hon och hälsade på efter att hon dumpat mig och Leo vid respektiva skola. Leo visste inget än dock. Vi ville inte att han skulle bli besviken om även denna familj "dumpade" honom. Det visade sig att familjen i fråga bor i ett stort hus (med samma avstånd till Leos skola som det är för mig att gå till bussen) med swimmingpool och drummor. När Leo väl fick veta det blev han lyrisk. Det fanns dock vissa krav. Hostmommyn i familj har nolltolerans mitt rökning, vilket vi också i och för sig hade, men vi lät honom röka utomhus. Det låter inte hon honom göra. Det positiva för honom dock var att han varit utan cigaretter ett antal dagar. Väldigt intressant eftersom han kom till mig hela tiden och sa att han har mer aptit och maten smakar mycket bättre. Han är för tusan benigare än jag så han blev överlycklig när han fick veta att man går upp i vikt av att sluta röka. I lördags däremot bevittnade jag en rasande Lorraine. Vi var till kyrkan och matade de hemlösa. Leo var på mig hela tiden om att han var uttråkad och hungrig, samt att han ville ha en cigarett så han berättade att han kanske tänkte fråga Kristi, en dam i kyrkan. Han visste att hon röker men jag måste då säga att han inte är vidare klyftig. Han vet att jag skvallrar för Lorraine det första jag gör med ändå berättade han allt för mig. Självklart berättade jag för Lorraine. Ett tag senare kom hon in i köket där jag stod och han viskade till mig att han hade rökt en cigarett. Jag sade bara att han inte borde gjort det men han verkade inte bry sig, eller så förstod han helt enkelt inte vad jag sade. Så fort han gick så berättade jag för Lorraine. Hon rent av slängde disktrasan, hon höll, i golvet och gick med armarna i sidorna nedför serveringsgången där hon möte Leo.
Har du rökt en cigarett?, stormade hon. Leos huvud befann sig någonstans långt ner, förmodligen någonstans i bortre Mongoliet. Han mummlade att ja men Lorraine var inte klar.
Vart fick du cigaretten ifrån?, fortsatte hon och han gestikulerade mot Kristi som nu verkade göra honom sällskap i bortre Mongoliet. Sedan var en ursinnig Lorraine i full gång och hon pratade till alla.
Ingen får ge honom en cigarett för att han håller på att flytta till en annan familj och om dem ser honom röka så kommer dem tala om det för STS på en gång och han kommer sitta på ett flyg till Italien innan ni hinner sjunga Blinka Lilla Stjärna Där. Ni förstår säkert att det var ren ilska men inombords så skrattade jag. Rätt åt honom tyckte jag, det var på tiden som någon satte ner foten.
Dagen efter hämtade Lorie Ray upp honom och dem åkte tillsammans till familjen för att hälsa på. Lorraine och jag åkte så länge till the Mall.
Otroligt att jag inte hade varit dit än trots att jag varit här så länga. Arizona Mills Mall är gigantiskt!!!!! I totally LOVE it! :P Det tar drygt en timme att gå runt hela. Jag tror vi tog åtminstone två timmar på oss. Rikigt kul! Det fanns allt där men inte vad jag letade efter, en present till pappa som fyller år den 26:e. Mamma hade jag redan köpt en present till. Inte så lätt men jag hittade mycket annat fint.
När vi kom tillbaka var Leo redan hemma och familjen var redo att ta honom redan samma dag. Vi trodde inte att vi skulle "bli av" med honom fören tisdag, men han hade redan packat sin väska packad (notera! han hade bara EN väska!!!!). Jag tillbringade lite "kvalitetstid" med honom. Vi satt ute i hettan (han gillar det) och pratade. Han ville inte riktigt flytta. Han sade att han trivdes hos oss. Pedagogisk som jag är så sade jag bara att det skulle bli bättre för honom och att familjen verkade super. Nu har han bott där ett tag och han verkar inte ha klagat än. :P
Regn är ett fenomen i Sverige som inte är vidare omtyckt. Man jublar och släppar fram solstolar från vinterförråden så fort minsta solglimt syns. Arizona är en öken, åtminstone den södra delen. Det betyder att man får mindre än 10 inches av regn per år. Jag tror Arizona få cirka 3, max. När jag kom var det mitt i monsuntiden. Inte mycket till monsun dock... Regnade typ aldrig, förutom eftersvallet från orkanen Dean. Förra veckan föklarades monsunen officiellt förbi. Haha! Trodde dem. Sen dess har vi haft två stora regn! Ett i söndags, precis innan vi blev av med Leo. Lorraine och jag dansade i regnet. Aldrig har jag älskat regn så mycket (jag förstår att vissa av er muttrar just nu framför datorskärmen och stirrar ut genom den genomvåta fönsterrutan som mottagit det himmelska vattnet lite för länge). Sen hade vi ett regn idag, precis när jag kom ut från dramarepetitionen. Det regnade riktigt mycket och återigen dansade jag. Drama repetitionen är ett kapitel för sig och det kan ni läsa om senare när jag skriver om det. Jag vet nämligen att vissa av er är lata läsare så jag delar upp det här i två delar.
Det här är slutet på del 1.
Det viktigast ni behöver veta just ni i alla fall är att Leo, vår tillfälliga Italienska utbytesstudent som bott med oss lite för länge, flyttade i söndags. En trevlig familj från kyrkan, som vi åker till Mexico med kring jul, tipsade deras sons scoutledare om STS. Han var på hugget direkt så i tisdags förra veckan ringde han Lorraine och dem pratade både länge och väl. Dagen efter åkte hon och hälsade på efter att hon dumpat mig och Leo vid respektiva skola. Leo visste inget än dock. Vi ville inte att han skulle bli besviken om även denna familj "dumpade" honom. Det visade sig att familjen i fråga bor i ett stort hus (med samma avstånd till Leos skola som det är för mig att gå till bussen) med swimmingpool och drummor. När Leo väl fick veta det blev han lyrisk. Det fanns dock vissa krav. Hostmommyn i familj har nolltolerans mitt rökning, vilket vi också i och för sig hade, men vi lät honom röka utomhus. Det låter inte hon honom göra. Det positiva för honom dock var att han varit utan cigaretter ett antal dagar. Väldigt intressant eftersom han kom till mig hela tiden och sa att han har mer aptit och maten smakar mycket bättre. Han är för tusan benigare än jag så han blev överlycklig när han fick veta att man går upp i vikt av att sluta röka. I lördags däremot bevittnade jag en rasande Lorraine. Vi var till kyrkan och matade de hemlösa. Leo var på mig hela tiden om att han var uttråkad och hungrig, samt att han ville ha en cigarett så han berättade att han kanske tänkte fråga Kristi, en dam i kyrkan. Han visste att hon röker men jag måste då säga att han inte är vidare klyftig. Han vet att jag skvallrar för Lorraine det första jag gör med ändå berättade han allt för mig. Självklart berättade jag för Lorraine. Ett tag senare kom hon in i köket där jag stod och han viskade till mig att han hade rökt en cigarett. Jag sade bara att han inte borde gjort det men han verkade inte bry sig, eller så förstod han helt enkelt inte vad jag sade. Så fort han gick så berättade jag för Lorraine. Hon rent av slängde disktrasan, hon höll, i golvet och gick med armarna i sidorna nedför serveringsgången där hon möte Leo.
Har du rökt en cigarett?, stormade hon. Leos huvud befann sig någonstans långt ner, förmodligen någonstans i bortre Mongoliet. Han mummlade att ja men Lorraine var inte klar.
Vart fick du cigaretten ifrån?, fortsatte hon och han gestikulerade mot Kristi som nu verkade göra honom sällskap i bortre Mongoliet. Sedan var en ursinnig Lorraine i full gång och hon pratade till alla.
Ingen får ge honom en cigarett för att han håller på att flytta till en annan familj och om dem ser honom röka så kommer dem tala om det för STS på en gång och han kommer sitta på ett flyg till Italien innan ni hinner sjunga Blinka Lilla Stjärna Där. Ni förstår säkert att det var ren ilska men inombords så skrattade jag. Rätt åt honom tyckte jag, det var på tiden som någon satte ner foten.
Dagen efter hämtade Lorie Ray upp honom och dem åkte tillsammans till familjen för att hälsa på. Lorraine och jag åkte så länge till the Mall.
Otroligt att jag inte hade varit dit än trots att jag varit här så länga. Arizona Mills Mall är gigantiskt!!!!! I totally LOVE it! :P Det tar drygt en timme att gå runt hela. Jag tror vi tog åtminstone två timmar på oss. Rikigt kul! Det fanns allt där men inte vad jag letade efter, en present till pappa som fyller år den 26:e. Mamma hade jag redan köpt en present till. Inte så lätt men jag hittade mycket annat fint.
När vi kom tillbaka var Leo redan hemma och familjen var redo att ta honom redan samma dag. Vi trodde inte att vi skulle "bli av" med honom fören tisdag, men han hade redan packat sin väska packad (notera! han hade bara EN väska!!!!). Jag tillbringade lite "kvalitetstid" med honom. Vi satt ute i hettan (han gillar det) och pratade. Han ville inte riktigt flytta. Han sade att han trivdes hos oss. Pedagogisk som jag är så sade jag bara att det skulle bli bättre för honom och att familjen verkade super. Nu har han bott där ett tag och han verkar inte ha klagat än. :P
Regn är ett fenomen i Sverige som inte är vidare omtyckt. Man jublar och släppar fram solstolar från vinterförråden så fort minsta solglimt syns. Arizona är en öken, åtminstone den södra delen. Det betyder att man får mindre än 10 inches av regn per år. Jag tror Arizona få cirka 3, max. När jag kom var det mitt i monsuntiden. Inte mycket till monsun dock... Regnade typ aldrig, förutom eftersvallet från orkanen Dean. Förra veckan föklarades monsunen officiellt förbi. Haha! Trodde dem. Sen dess har vi haft två stora regn! Ett i söndags, precis innan vi blev av med Leo. Lorraine och jag dansade i regnet. Aldrig har jag älskat regn så mycket (jag förstår att vissa av er muttrar just nu framför datorskärmen och stirrar ut genom den genomvåta fönsterrutan som mottagit det himmelska vattnet lite för länge). Sen hade vi ett regn idag, precis när jag kom ut från dramarepetitionen. Det regnade riktigt mycket och återigen dansade jag. Drama repetitionen är ett kapitel för sig och det kan ni läsa om senare när jag skriver om det. Jag vet nämligen att vissa av er är lata läsare så jag delar upp det här i två delar.
Det här är slutet på del 1.
En "kort" notis, inkluderande språkvetenskap
Resumé av helgen. Jag är så lat att jag inte orkar skriva i bloggen under helgen när jag faktiskt har tid, istället skriver jag nu mitt ibland hemläxor. Tja... Psykologins värld är och förblir ett mysterium ibland.
I lördags hade vi orienteringsmöte med STS hemma hos Lorie Ray som är min områdesrepresentant. Hon och en annan "area rep" hade gått tillsammans och alla deras studentar var där. Alla eleverna tog med sig mat som är typiskt i deras hemland; själv knåpade jag ihop gravad lax som var mycket enklare att göra än jag trodde.
Det var riktigt kul att träffa alla andra utbytesstudenterna, det fick en att inte känna sig så liten längre. Nu vet jag också att i mitt område finns det två andra svenskar! :D En tjej från Malmö och en kille från Stockholm. Jag och tjejen pratade väldigt mycket och allt man har kännt under de senaste veckorna har alla andra också kännt, på pricken. Vi växlade en del mellan svenska och engelska, dels för att det kändes så konstigt att prata svenska och för att vi inte ville vara ohövliga mot alla andra. Vem vet vad vi pratar om. :P
Väldigt konstig känsla att inte kunne uttala svenskan korrekt. Mycket amerikanska influenser och många ord blev tillskruvade. I engelska används munnen och tungan på ett helt annat sätt och det tar ett tag att vänja sig tillbaka till svenskan. Men efter ett tag var det som vanligt igen. Väldigt kul att öva svenska i alla fall.
Jag har också fått känslan nu att ibland tycker man inte att svenskan är tillräcklig och använder engelska ord för att komplettera sina meningar (åtminsone vi yngre (ni "äldre" som använder engelska ord får nu känna er unga igen)). Nu känns det däremot tvärtom, engelskan är inte tillräcklig och ibland vill jag använda svenska ord för att komplettera mig. Något som inte går så bra dock eftersom väldigt få förstår vad jag säger i sådant fall.
Kalla mig galen om ni vill men igår var jag på baseball igen, i jättearenan. Riktigt kul och nu satt jag bredvid Randy (som verkar planera en Sverigeresa för fullt 2011) så nu fick jag en hel del regler serverade. Det var ganska svårt att försöka förstå reglerna och titta på spelet samtidigt men efter ett antal innings började bitarna fall på plats. Det var riktigt spännande. I början gjorde vi en homerun och höll en tjusig toppplacering ett tag men efter ett tag gick det andra laget om och det såg ganska tajt ut. Men sen gjorde vi en homerun och direkt efter ett fantastisk slag. Det gjorde att vi drog om rejält men det andra laget knappade upp igen. Jag tror vi vann med en poäng, om jag läste poängtavlan rätt. Ruggigt spännande. Vi får se om det var mitt sista spel eftersom säsongen snart är över men man kan alltid hoppas.
Eftersom jag ej längre har matte kunde jag denna morgon sova. Skönt...! Jag klev upp en timme senare än vanligt och Lorraine skjutsade mig till skolan en timme senare än vanligt. Precis som jag går igenom grinden in på skolområdet slår det mig! Vi har ju halvdag idag!!! Vilket betyder att lektionerna är kortare. Precis som jag tänker det ropar en säkerhetsvakt till mig att andra perioden började för fem minuter sen. Tror du jag blir skickad till sweep?, hojtar jag tillbaka och får bara en stum nickning till svar. Jag rusar genom korridoren och sticker in mitt huvud i Mrs Wytkos klassrum.
Förlåt att jag är sen, lyckas jag mummla.
Har du ett pass?, frågar hon.
Nej.
Gå till receptionen för att få ett pass, säger hon men jag förklarar att jag inte kan komma i kontakt med min hostmommy så jag kan inte få ett pass. Hon mjuknar och frågar klassen om hon ska släppa in mig. Ett rungande JA spelar genom mina öron och hon släpper in mig. Det blev inte ett första möte med sweep trots allt och jag vet inte hur många gånger jag tackade Mrs Wytko men många gånger var det i alla fall.
Om inte "nära sweep"-upplevelsen var nog så insåg jag att jag glömt min idrotts-uniform hemma vilket betydde att jag skulle få poängavdrag. Det första jag gjorde när jag kom till drama var att låna telefonen och ringa Lorraine för att be henne stå med uniformen redo vid norra grinden prick vid 9.55. Eftersom vi bara har fem minuter mellan lektionerna så springer jag till norra grinden och tar unformen som hon sträcker mellan gallret. Sedan srpnger jag ner till gymmet och klarar mig med marginal.
Utöver dessa upplevelser var en halvdag riktigt skönt. Vi hade också vår första dramarepetition denna eftermiddag. Innan det hann jag hem ett tag, vi hade gravad lax på knäckebröd till lunch. Sen var det bara att sätte klackarna i taket. Vi satt mest och analyserade våra karaktärer för att lära känna dem bättre. Min förenklade version av min karaktär är att han är ett lila moln med små röda hjärtan på och jag har därför döpt honom till Cloud. ;) Efternamnet jobbar jag fortfarande på men det kommer troligen vara lika högintellektuellt som förnamnet... :P Vi hade kul och jag börjar känna att jag bryter ur mitt skal och blir mer och mer crazy för varje dag.
Efter repetitonen ville alla se bilderna jag har i min pärm och alla tycker att både Paulina och Niki är jättesöta. Mrs Hahs (dramalärare (för er som inte fattat det ännu)) tyckte ni båda hade de vackraste ögonen hon sett. Johanna är nu allmänt känd som min personliga "witchbitch"... :P Hon får skylle sig själv, hon uppfann uttrycket! :P Haha! Jag tror att det i grund och botten betyder skvallerkärring eller liknande. Välj själv. ;)
Efter repetitionen var vi till Beach Parc nere vid den konstgjorde sjön (alla vattendrag i Arizona är i stort sett artificiella). Till minne för 9/11 har dem att upp 3064 flaggor för att hedra de döda. På varje flagga sitter en gul rosett med ett namn på. Väldigt hjärtknippande att se och väldigt vackert. Jag har tagit foton. Med engångskamera dock eftersom min mobiltelefon med kamera inte är samarbetsvillig. Den ska lagas snarast!
Som sista notis (det var inte alls meningan att bli så långt) så vill jag göra lite reklam. Jag har laddat ner Skype vilket betyder att jag kan ringa, via datorn, till alla i hela världen som också har Skype gratis. Man laddar ner det på www.skype.com och det ända man behöver utöver det är mikrofon och högtalare (förslagsvis headset). Man kan lägga till mig som kontakt via min hotmail-adress.
Det var allt för denna gång!
I lördags hade vi orienteringsmöte med STS hemma hos Lorie Ray som är min områdesrepresentant. Hon och en annan "area rep" hade gått tillsammans och alla deras studentar var där. Alla eleverna tog med sig mat som är typiskt i deras hemland; själv knåpade jag ihop gravad lax som var mycket enklare att göra än jag trodde.
Det var riktigt kul att träffa alla andra utbytesstudenterna, det fick en att inte känna sig så liten längre. Nu vet jag också att i mitt område finns det två andra svenskar! :D En tjej från Malmö och en kille från Stockholm. Jag och tjejen pratade väldigt mycket och allt man har kännt under de senaste veckorna har alla andra också kännt, på pricken. Vi växlade en del mellan svenska och engelska, dels för att det kändes så konstigt att prata svenska och för att vi inte ville vara ohövliga mot alla andra. Vem vet vad vi pratar om. :P
Väldigt konstig känsla att inte kunne uttala svenskan korrekt. Mycket amerikanska influenser och många ord blev tillskruvade. I engelska används munnen och tungan på ett helt annat sätt och det tar ett tag att vänja sig tillbaka till svenskan. Men efter ett tag var det som vanligt igen. Väldigt kul att öva svenska i alla fall.
Jag har också fått känslan nu att ibland tycker man inte att svenskan är tillräcklig och använder engelska ord för att komplettera sina meningar (åtminsone vi yngre (ni "äldre" som använder engelska ord får nu känna er unga igen)). Nu känns det däremot tvärtom, engelskan är inte tillräcklig och ibland vill jag använda svenska ord för att komplettera mig. Något som inte går så bra dock eftersom väldigt få förstår vad jag säger i sådant fall.
Kalla mig galen om ni vill men igår var jag på baseball igen, i jättearenan. Riktigt kul och nu satt jag bredvid Randy (som verkar planera en Sverigeresa för fullt 2011) så nu fick jag en hel del regler serverade. Det var ganska svårt att försöka förstå reglerna och titta på spelet samtidigt men efter ett antal innings började bitarna fall på plats. Det var riktigt spännande. I början gjorde vi en homerun och höll en tjusig toppplacering ett tag men efter ett tag gick det andra laget om och det såg ganska tajt ut. Men sen gjorde vi en homerun och direkt efter ett fantastisk slag. Det gjorde att vi drog om rejält men det andra laget knappade upp igen. Jag tror vi vann med en poäng, om jag läste poängtavlan rätt. Ruggigt spännande. Vi får se om det var mitt sista spel eftersom säsongen snart är över men man kan alltid hoppas.
Eftersom jag ej längre har matte kunde jag denna morgon sova. Skönt...! Jag klev upp en timme senare än vanligt och Lorraine skjutsade mig till skolan en timme senare än vanligt. Precis som jag går igenom grinden in på skolområdet slår det mig! Vi har ju halvdag idag!!! Vilket betyder att lektionerna är kortare. Precis som jag tänker det ropar en säkerhetsvakt till mig att andra perioden började för fem minuter sen. Tror du jag blir skickad till sweep?, hojtar jag tillbaka och får bara en stum nickning till svar. Jag rusar genom korridoren och sticker in mitt huvud i Mrs Wytkos klassrum.
Förlåt att jag är sen, lyckas jag mummla.
Har du ett pass?, frågar hon.
Nej.
Gå till receptionen för att få ett pass, säger hon men jag förklarar att jag inte kan komma i kontakt med min hostmommy så jag kan inte få ett pass. Hon mjuknar och frågar klassen om hon ska släppa in mig. Ett rungande JA spelar genom mina öron och hon släpper in mig. Det blev inte ett första möte med sweep trots allt och jag vet inte hur många gånger jag tackade Mrs Wytko men många gånger var det i alla fall.
Om inte "nära sweep"-upplevelsen var nog så insåg jag att jag glömt min idrotts-uniform hemma vilket betydde att jag skulle få poängavdrag. Det första jag gjorde när jag kom till drama var att låna telefonen och ringa Lorraine för att be henne stå med uniformen redo vid norra grinden prick vid 9.55. Eftersom vi bara har fem minuter mellan lektionerna så springer jag till norra grinden och tar unformen som hon sträcker mellan gallret. Sedan srpnger jag ner till gymmet och klarar mig med marginal.
Utöver dessa upplevelser var en halvdag riktigt skönt. Vi hade också vår första dramarepetition denna eftermiddag. Innan det hann jag hem ett tag, vi hade gravad lax på knäckebröd till lunch. Sen var det bara att sätte klackarna i taket. Vi satt mest och analyserade våra karaktärer för att lära känna dem bättre. Min förenklade version av min karaktär är att han är ett lila moln med små röda hjärtan på och jag har därför döpt honom till Cloud. ;) Efternamnet jobbar jag fortfarande på men det kommer troligen vara lika högintellektuellt som förnamnet... :P Vi hade kul och jag börjar känna att jag bryter ur mitt skal och blir mer och mer crazy för varje dag.
Efter repetitonen ville alla se bilderna jag har i min pärm och alla tycker att både Paulina och Niki är jättesöta. Mrs Hahs (dramalärare (för er som inte fattat det ännu)) tyckte ni båda hade de vackraste ögonen hon sett. Johanna är nu allmänt känd som min personliga "witchbitch"... :P Hon får skylle sig själv, hon uppfann uttrycket! :P Haha! Jag tror att det i grund och botten betyder skvallerkärring eller liknande. Välj själv. ;)
Efter repetitionen var vi till Beach Parc nere vid den konstgjorde sjön (alla vattendrag i Arizona är i stort sett artificiella). Till minne för 9/11 har dem att upp 3064 flaggor för att hedra de döda. På varje flagga sitter en gul rosett med ett namn på. Väldigt hjärtknippande att se och väldigt vackert. Jag har tagit foton. Med engångskamera dock eftersom min mobiltelefon med kamera inte är samarbetsvillig. Den ska lagas snarast!
Som sista notis (det var inte alls meningan att bli så långt) så vill jag göra lite reklam. Jag har laddat ner Skype vilket betyder att jag kan ringa, via datorn, till alla i hela världen som också har Skype gratis. Man laddar ner det på www.skype.com och det ända man behöver utöver det är mikrofon och högtalare (förslagsvis headset). Man kan lägga till mig som kontakt via min hotmail-adress.
Det var allt för denna gång!
Veckorevyn!
Jag är tvärsäker på att vissa av er har suttit och väntat där hemma på att jag ska skiva men jag har ett späckat schema, vilket är bra.
Punkt Ett: Jag kom med i höstshowen!!!!!! =D Känns super roligt och i tisdags hade vi det första mötet där vi läste igenom manuset. En mycket bra pjäs. Ingen av scenerna har inget med varandra att göra förutom att allt har med High School att göra. Jag ska spela Young Man och Young English Man. I min scen är det två tjejer som har en skoluppgift till imorgon och dem arbetar på den. Historen dem skriver heter "The Perfect Man" och när dem skriver om en snygg, mystisk man... med en kraftig engelsk brytning kommer jag in och frågar om jag kan få använda telefonen, med en kraftig engelsk brytning. Mrs Hahs sa till mig att jag inte behövde använda brytningen under genomläsningen men det gjorde jag ändå. Alla blev så chockade att svensken kunde ha en sån brytning. Rungande applåder välde över mig och jag känner att mitt kändisskap kommer fortsätta och fortsätta.
I onsdags hade vi samling igen efter skolan och vi skrev kontrakt och annat trist administrativt. Jag ska ha min första riktigt repetition på måndag och då tusan! :P
Man kan väl säga att det är det största som hänt denna vecka men vi har en god andra platsare.
Under hela helgen (och alla andra andra dagar, kvällar etc) har jag suttit och kämpat livet ur mig med matteläxor. Det är så otroligt mycket och den här veckan hade jag dessutom en biografi att skriva om en ekonom (som jag precis skrev klart) så kannan rann över. I onsdags morgon gick jag in till Dr Meyer, min studievägledare, och meddelade att jag hoppar av min matteklass så nu har jag inte längre matte. Känns super duper skönt. Nu börjar jag dessutom 8:50 på måndag, tisdag och fredag; 10:18 på onsdagar och 8:30 på torsdagar. Lite grann som hemma! :P Sen dess jag hoppade av så har jag kännt mig så lättad och jag har verkligen kunnat fokusera på annat. Dessutom sa jag till mig själv och alla andra innan jag åkte att det skulle vara så skönt att inte behöva tänka på betygen mer än att hålla mig över ett C. Men jag har försökt sträva mot A+ i allt sen jag började så nu har jag sagt ifrån. I vissa ämen (de flesta...:P ) är det ganska enkelt och roligt så jag kan inte hjälpa att A+ trillar in men jag tänker inte jobba övertid. Dr Meyer och alla jag pratat med har hållit med mig. Det här ska vara en rolig och nyttig erfarenhet och inte att minne av matteläxa.
Ekonomi uppgiften är ju nu klar också så jag ser fram emot en lugn och skön helg. På lördag är det orienteringsmöte och etisk middag hemma hos Lorie Ray (min area representant) och jag har förberett Gravad lax som står i kylen sen i onsdags och gottar till sig. Funderar på att tillaga en senap-dill sås att ha till men vi få se.
På söndag öppnar ett nytt konst (levande konst) center nere vid den uttorkade floden (Salt River) dit i alla fall Lorraine och jag ska. Mer info om det senare. Den 11 är det minnesdag för 9/11 och i en park nere i centrala Tempe ska dem sätta upp ca 3000 flaggor med en namnskylt på var och en; för att hedra alla offer. Det kommer nog vara riktigt mäktigt.
Men trots mina gyllene upplevelser denna vecka har ett svart litet lamm som heter trasig mobiltelefon trasslat sig in. Min mobil är fullständigt osamarbetsvillig så förmodligen måste jag skicka hem den för repetation, tur att garantin gäller fortfarande. Men jag ska försöka hitta ett amerikanskt telefonkort här så att jag kan ringa billigare.
Åter till nått roligt. Jag var till amerikanernas älskade Wal-Mart idag och fick mitt hår klippt. En super trevlig frisör (mexikanare antar jag) som verkligen förstod sig på mitt hår! Finally someone! :P Imorgon eller på lördag morgon ska jag nämligen få mitt senior foto taget och eftersom det ska raka vägen in i årsboken så vill jag se presentabel ut. Årsboken betalde jag för häromdagen (trots att den inte kommer ut fören i maj), endast $55. Super, tycker jag! Och då får jag dessutom mitt namn skrivet på den. :P Bra att vara ute i god tid.
Nej, nu ska jag sova snart och smälta maten (vi var till ett Steakhouse i Tempes äldsta hus, från 1870, idag). Imorgon kan jag sova länge i och med att jag inte har någon matte! :P
Punkt Ett: Jag kom med i höstshowen!!!!!! =D Känns super roligt och i tisdags hade vi det första mötet där vi läste igenom manuset. En mycket bra pjäs. Ingen av scenerna har inget med varandra att göra förutom att allt har med High School att göra. Jag ska spela Young Man och Young English Man. I min scen är det två tjejer som har en skoluppgift till imorgon och dem arbetar på den. Historen dem skriver heter "The Perfect Man" och när dem skriver om en snygg, mystisk man... med en kraftig engelsk brytning kommer jag in och frågar om jag kan få använda telefonen, med en kraftig engelsk brytning. Mrs Hahs sa till mig att jag inte behövde använda brytningen under genomläsningen men det gjorde jag ändå. Alla blev så chockade att svensken kunde ha en sån brytning. Rungande applåder välde över mig och jag känner att mitt kändisskap kommer fortsätta och fortsätta.
I onsdags hade vi samling igen efter skolan och vi skrev kontrakt och annat trist administrativt. Jag ska ha min första riktigt repetition på måndag och då tusan! :P
Man kan väl säga att det är det största som hänt denna vecka men vi har en god andra platsare.
Under hela helgen (och alla andra andra dagar, kvällar etc) har jag suttit och kämpat livet ur mig med matteläxor. Det är så otroligt mycket och den här veckan hade jag dessutom en biografi att skriva om en ekonom (som jag precis skrev klart) så kannan rann över. I onsdags morgon gick jag in till Dr Meyer, min studievägledare, och meddelade att jag hoppar av min matteklass så nu har jag inte längre matte. Känns super duper skönt. Nu börjar jag dessutom 8:50 på måndag, tisdag och fredag; 10:18 på onsdagar och 8:30 på torsdagar. Lite grann som hemma! :P Sen dess jag hoppade av så har jag kännt mig så lättad och jag har verkligen kunnat fokusera på annat. Dessutom sa jag till mig själv och alla andra innan jag åkte att det skulle vara så skönt att inte behöva tänka på betygen mer än att hålla mig över ett C. Men jag har försökt sträva mot A+ i allt sen jag började så nu har jag sagt ifrån. I vissa ämen (de flesta...:P ) är det ganska enkelt och roligt så jag kan inte hjälpa att A+ trillar in men jag tänker inte jobba övertid. Dr Meyer och alla jag pratat med har hållit med mig. Det här ska vara en rolig och nyttig erfarenhet och inte att minne av matteläxa.
Ekonomi uppgiften är ju nu klar också så jag ser fram emot en lugn och skön helg. På lördag är det orienteringsmöte och etisk middag hemma hos Lorie Ray (min area representant) och jag har förberett Gravad lax som står i kylen sen i onsdags och gottar till sig. Funderar på att tillaga en senap-dill sås att ha till men vi få se.
På söndag öppnar ett nytt konst (levande konst) center nere vid den uttorkade floden (Salt River) dit i alla fall Lorraine och jag ska. Mer info om det senare. Den 11 är det minnesdag för 9/11 och i en park nere i centrala Tempe ska dem sätta upp ca 3000 flaggor med en namnskylt på var och en; för att hedra alla offer. Det kommer nog vara riktigt mäktigt.
Men trots mina gyllene upplevelser denna vecka har ett svart litet lamm som heter trasig mobiltelefon trasslat sig in. Min mobil är fullständigt osamarbetsvillig så förmodligen måste jag skicka hem den för repetation, tur att garantin gäller fortfarande. Men jag ska försöka hitta ett amerikanskt telefonkort här så att jag kan ringa billigare.
Åter till nått roligt. Jag var till amerikanernas älskade Wal-Mart idag och fick mitt hår klippt. En super trevlig frisör (mexikanare antar jag) som verkligen förstod sig på mitt hår! Finally someone! :P Imorgon eller på lördag morgon ska jag nämligen få mitt senior foto taget och eftersom det ska raka vägen in i årsboken så vill jag se presentabel ut. Årsboken betalde jag för häromdagen (trots att den inte kommer ut fören i maj), endast $55. Super, tycker jag! Och då får jag dessutom mitt namn skrivet på den. :P Bra att vara ute i god tid.
Nej, nu ska jag sova snart och smälta maten (vi var till ett Steakhouse i Tempes äldsta hus, från 1870, idag). Imorgon kan jag sova länge i och med att jag inte har någon matte! :P
Tinitus, nackbrytning och DRAMA!
Nu har jag legat på latsidan ett tag. Dags att knappa tangenterna igen. I fredags hade jag en väldigt hektisk dag så jag orkade helt enkelt inte att skriva om det. Nu är det ju så att jag redan läckt en massa information om i fredags till olika håll och kanter men nu kommer den officiella historien. :P
Fredag... Dagen jag skulle ha prov i ekonomi (kapitel 3), dagen då vi skulle ha tio minuter kortare lektioner eftersom vi skulle ha uppladdning i gympasalen inför kvällens kommande (amerikanska) fotbolls match samt dagen för call backs till audition. Problemet var ju att jag änne inte visste om jag gått vidare. Det gick ju som sagt inte galant i onsdags och jag tvivlade verkligen på om Mrs Hahs skulle visa sin goda vilja ;) Men när jag kom in i dramarummet satte jag mig ner bredvid Erin, en kompis, och hon frågade om jag hade kommit till call back. Vid det laget hade jag ärligt talat glömt bort så det var som en ljus som trillade ner i mitt huvud (stearin hårt, gör ont). Vi kollade på listan och mycket riktigt. Jag hade inte gått vidare!
Skojade! :P Haha! Jag gick vidare! ;) Klockan tre till sex pågick call back audition och jag såg verkligen fram till det! Men det kommer vi till senare.
Under drama lektionen gjorde vi faktiskt inte mycket. Adv. Acting gruppen skulle spela upp en liten sketch på samlingen i gympasalen så vi gick alla bort dit och vi som inte var involverade i sketchen fick sitta på läktarna och rulla tummarna. Satt ner bredvid Erin och vi börjar bli riktigt bra kompisar. Hon gav mig typ en review över hur skolan funkar och hur de amerikanska fotbollsspelarna klär sig dagen då det är match. Vi växlar också telefonnummer så att vi kan hitta varandra på kvällen; jag ska på fooball! :P
Pep Assembly, som uppladnings samlingen kallas, är helt klart en klass för sig. HELA skolan samlas på läktarna (2000 kids). Ganska fullpackat och vi är dessutom uppdelade i årskurser (Freshmen, Sophomore, Junior och Senior) och det märks tydligt en viss rivalitet mellan dessa. När spektaklet startat blir jag föga imponerad. Först; de mest skrikiga, gapiga och jobbigaste tjejerna i hela salen ställdes sig givetvis framför mig. Dem sitter definitivt inte ner, dem står, och inte bara det, dem står ovanpå bänken vilket skymmer sikten ytterligare. Bakom mig står de näst skrikigaste... Får jag inte tinitus av det här så kommer jag aldrig få det! Tydligen är det också tradition att seniors klär sig konstigt för var och en av tjejerna framför mig är klädda i hotpants, 80-tals tröjor, peacemärken samt bikini eller badräkt ovanpå allt. Sen står dem och hoppar och skriker i sina små löjliga trattar, viftar med sina plastblommor och tutar i sin partytrumpeter. (...) Gah! Men när sketchen börjar och dem sätter på Hej Mickey! av Carola så flyger väl ändå guldfiskarna. Summan av kardemumman, föga imponerad.
Dagen fortsätter. Provet i ekonomi gick bra, inte mycket mer att skriva om det. Dags för audition. Efter sista lektionen springer jag ut till gatan för att tala om nyheten för Lorraine och informera henne om att hon kommer bli tvungen att hämta mig senare och att jag gärna skulle ha skjuts till fotbollsmatchen. Hon blir nog lika exalterad som jag, väldigt glad över att jag gick vidare.
Alltså, dags för audition. Den största skillnaden mellan call back och första audition är att man har publik nu. Alla som ska provspela sitter i en ring uppe på scenen så att själva skådespelandet kan ta plats i mitten. Den andra stora skillnaden är att nu har man inget manus. Allt ska improviseras, vilket jag rent av jublar över. Med tanke på hur bra det gick med leken vi hade som uppvärmning inför audition i onsdags så kommer det här vara en barnlek.
Vi började med att massera varandra för att slappna av, mycket trevligt. Men trots det byggdes min nervositet upp med tiden. De flesta var riktigt duktiga och vi skrattade mest hela tiden. Det var b la tre killar som skulle spela nördar och försöka bjuda ut en tjej. Hysteriskt roligt! När det väl var min tur var uppgiften att en skulle vara en person som var stört förälskad och en annan skulle försöka säga att det inte var en bra idé. Jag var den störtförälskade och gick loss med alla möjliga glorifieringar. T.ex var ett av mina argument att jag en dag såg henne gå ner för trottoaren och slänga sin vattenflaska i soptunnan. Hon bryr som om miljön! :P Det var riktigt kul och Mrs Hahs verkade nöjd. Jag tror faktiskt att jag kan få en roll då hon har frågat mig ganska specifika frågor, t.ex om jag kunde tala med brittisk eller amerikansk accent (gissa vad jag har övat på sen dess). Precis innan jag skulle gå från auditionen frågade hon om jag kunda lyfta en tjej. Självklart, sa jag. Hon kallade till sig Morgen och jag fick minnsan visa vad duktig jag var. :P Vilket jag faktiskt var! ;)
Allt kändes så superbra och nu hade jag inget mer att prestera under dagen. Bara matchen kvar där jag lugnt kan luta mig tillbaka. Det var faktiskt ganska roligt. Amerikansk fotboll är skapat för att vi vill leva ut våra animaliska instinkter att buffla på varandra. Reglerna är ganska simpla. Målet är att få den lilla, löjligt formade bollen, till bortre ändan av planen; för att göra touchdown. Gör man det får man sex poäng (dem som skapade spelet kan visst inte räkna logiskt heller). Lyckas man med en touchdown får man sparka bollen och försöka pricka den gigantiska stålställningen som står på var sida om planen (det här är allt den används till!). Lyckas man får man en poäng till. Det är typ allt. Det finns lite andra regler också men det är överkurs. Spelet är helt enkelt ganska hjärndött men roande. :P
Farligt är det också... En killa blev så hårt påpucklad att han voltade, flippade och landade på nacken. Det blev en lång paus i väntan på ambulans men när den väl kom resta han sig som om inget hänt. Mysko! :P Nåja, bra att han är okej. Totalt blev matchen två och en halv timme så jag var lagom mör och trött när jag kom hem. Men nu har jag i alla fall sett amerikansk fotboll.
För denna gången var det pretty much it. Återkommer snart!
P.s. Ja, Fröken Marie är varmt välkommen att läsa allt jag skriver här och mail är mer än välkomna.
Fredag... Dagen jag skulle ha prov i ekonomi (kapitel 3), dagen då vi skulle ha tio minuter kortare lektioner eftersom vi skulle ha uppladdning i gympasalen inför kvällens kommande (amerikanska) fotbolls match samt dagen för call backs till audition. Problemet var ju att jag änne inte visste om jag gått vidare. Det gick ju som sagt inte galant i onsdags och jag tvivlade verkligen på om Mrs Hahs skulle visa sin goda vilja ;) Men när jag kom in i dramarummet satte jag mig ner bredvid Erin, en kompis, och hon frågade om jag hade kommit till call back. Vid det laget hade jag ärligt talat glömt bort så det var som en ljus som trillade ner i mitt huvud (stearin hårt, gör ont). Vi kollade på listan och mycket riktigt. Jag hade inte gått vidare!
Skojade! :P Haha! Jag gick vidare! ;) Klockan tre till sex pågick call back audition och jag såg verkligen fram till det! Men det kommer vi till senare.
Under drama lektionen gjorde vi faktiskt inte mycket. Adv. Acting gruppen skulle spela upp en liten sketch på samlingen i gympasalen så vi gick alla bort dit och vi som inte var involverade i sketchen fick sitta på läktarna och rulla tummarna. Satt ner bredvid Erin och vi börjar bli riktigt bra kompisar. Hon gav mig typ en review över hur skolan funkar och hur de amerikanska fotbollsspelarna klär sig dagen då det är match. Vi växlar också telefonnummer så att vi kan hitta varandra på kvällen; jag ska på fooball! :P
Pep Assembly, som uppladnings samlingen kallas, är helt klart en klass för sig. HELA skolan samlas på läktarna (2000 kids). Ganska fullpackat och vi är dessutom uppdelade i årskurser (Freshmen, Sophomore, Junior och Senior) och det märks tydligt en viss rivalitet mellan dessa. När spektaklet startat blir jag föga imponerad. Först; de mest skrikiga, gapiga och jobbigaste tjejerna i hela salen ställdes sig givetvis framför mig. Dem sitter definitivt inte ner, dem står, och inte bara det, dem står ovanpå bänken vilket skymmer sikten ytterligare. Bakom mig står de näst skrikigaste... Får jag inte tinitus av det här så kommer jag aldrig få det! Tydligen är det också tradition att seniors klär sig konstigt för var och en av tjejerna framför mig är klädda i hotpants, 80-tals tröjor, peacemärken samt bikini eller badräkt ovanpå allt. Sen står dem och hoppar och skriker i sina små löjliga trattar, viftar med sina plastblommor och tutar i sin partytrumpeter. (...) Gah! Men när sketchen börjar och dem sätter på Hej Mickey! av Carola så flyger väl ändå guldfiskarna. Summan av kardemumman, föga imponerad.
Dagen fortsätter. Provet i ekonomi gick bra, inte mycket mer att skriva om det. Dags för audition. Efter sista lektionen springer jag ut till gatan för att tala om nyheten för Lorraine och informera henne om att hon kommer bli tvungen att hämta mig senare och att jag gärna skulle ha skjuts till fotbollsmatchen. Hon blir nog lika exalterad som jag, väldigt glad över att jag gick vidare.
Alltså, dags för audition. Den största skillnaden mellan call back och första audition är att man har publik nu. Alla som ska provspela sitter i en ring uppe på scenen så att själva skådespelandet kan ta plats i mitten. Den andra stora skillnaden är att nu har man inget manus. Allt ska improviseras, vilket jag rent av jublar över. Med tanke på hur bra det gick med leken vi hade som uppvärmning inför audition i onsdags så kommer det här vara en barnlek.
Vi började med att massera varandra för att slappna av, mycket trevligt. Men trots det byggdes min nervositet upp med tiden. De flesta var riktigt duktiga och vi skrattade mest hela tiden. Det var b la tre killar som skulle spela nördar och försöka bjuda ut en tjej. Hysteriskt roligt! När det väl var min tur var uppgiften att en skulle vara en person som var stört förälskad och en annan skulle försöka säga att det inte var en bra idé. Jag var den störtförälskade och gick loss med alla möjliga glorifieringar. T.ex var ett av mina argument att jag en dag såg henne gå ner för trottoaren och slänga sin vattenflaska i soptunnan. Hon bryr som om miljön! :P Det var riktigt kul och Mrs Hahs verkade nöjd. Jag tror faktiskt att jag kan få en roll då hon har frågat mig ganska specifika frågor, t.ex om jag kunde tala med brittisk eller amerikansk accent (gissa vad jag har övat på sen dess). Precis innan jag skulle gå från auditionen frågade hon om jag kunda lyfta en tjej. Självklart, sa jag. Hon kallade till sig Morgen och jag fick minnsan visa vad duktig jag var. :P Vilket jag faktiskt var! ;)
Allt kändes så superbra och nu hade jag inget mer att prestera under dagen. Bara matchen kvar där jag lugnt kan luta mig tillbaka. Det var faktiskt ganska roligt. Amerikansk fotboll är skapat för att vi vill leva ut våra animaliska instinkter att buffla på varandra. Reglerna är ganska simpla. Målet är att få den lilla, löjligt formade bollen, till bortre ändan av planen; för att göra touchdown. Gör man det får man sex poäng (dem som skapade spelet kan visst inte räkna logiskt heller). Lyckas man med en touchdown får man sparka bollen och försöka pricka den gigantiska stålställningen som står på var sida om planen (det här är allt den används till!). Lyckas man får man en poäng till. Det är typ allt. Det finns lite andra regler också men det är överkurs. Spelet är helt enkelt ganska hjärndött men roande. :P
Farligt är det också... En killa blev så hårt påpucklad att han voltade, flippade och landade på nacken. Det blev en lång paus i väntan på ambulans men när den väl kom resta han sig som om inget hänt. Mysko! :P Nåja, bra att han är okej. Totalt blev matchen två och en halv timme så jag var lagom mör och trött när jag kom hem. Men nu har jag i alla fall sett amerikansk fotboll.
För denna gången var det pretty much it. Återkommer snart!
P.s. Ja, Fröken Marie är varmt välkommen att läsa allt jag skriver här och mail är mer än välkomna.
