Majali

Hejsan!

Jag heter Marcus... för er som inte minns det. Det har gått nästan en månad sen jag bloggade senast så jag tänkte att det kunde behövas lite påminnelse. Jag är ju då en sån där jobbig utbytesstudent i Amerika som tror han är så bra. :P Det är bara att ni vänjer er.

I vilket fall som helst, när jag senast skrev så var musikalen precis över, mycket sorgligt. Sen dess har jag då och då sträckt på benen och dansat genom rutinerna bara för att känna hur det känns. Så rolgt, men tiden stannar inte bara för det. Den tickar på, och den tickar på, och den tickar på. Och det har den ju gjort nu ett tag så något bloggande har det ju helt enkelt inte funnits tid för (näsan växer...).
Efter att musikalen nådde sitt slut så hade vi Leo (den irriterande italienska utbytesstudenten) några dagar. Hans värdfamilj hade rest till Italien och dit ville ju inte han åka. Istället skulle han resa till Japan med sin skola (nej... jag är inte det minsta avundsjuk) så vi (dvs Lorraine, jag sov ju) dumpade honom på flygplatsen tidigt på måndag morgonen. Någon timme efter det satte vi oss i bilen - jag Lorraine, och Marlene (Lorraine's kompis) - för att skumpa ut på det de kallar motorväg i sisådär sex timmar. Eftersom vi åkte västerut så tog vägen slut efter ett tag (det ligger att ganska stort hav där nämligen, de kaller det Stilla Havet, jag vet inte om ni hört om det. Någon?). Givitvis hade vi åkte till änglarnas stad, Los Angeles. Fast om änglarna har börjat supa, gå på crack, och besöka strippbarer så är minnsan inte LA särkilt änglalikt. Vi hade hittat ett billigt hotell i Anaheim (en förstad till LA) i en broshyr så vi banade väg ditåt. Vem kunde gissa att hotellet skulle ligga vägg i vägg med Disneyland? Inte jag.... Planen var ju inte att gå till Disney... men ja... Frestelsen var ganska stor. Men kvällen då vi kom dit så gick vi inte dit, bara till shoppingdistriktet bredvid Disney där alla Disney-butiker ligger. Men vi åkte till en tema resturang och åt, Medieval Times. Man äter med fingrarna (som man gjorde på Medeltiden) medan man blir underhållen av en medeltida saga och tornerspel. Det var skoj.
Dagen efter gick vi till Disneyland! :D Vi kunde ju helt enkelt inte motstå....... Det bästa var att Lorraine är ju halvt sisådär gammal så hon hyrde en elektrisk rullstol, vilket betydde att hon gick in som handikappade, vilket betyder att rullstolen inte får plats i det vanliga kösystemet, vilket betyder att vi kunde gå före i kön eftersom en handikappad kan ta med sig en grupp med max sex personer. :D Kan det bli bättre? Disneyland, och att gå före i kön. :P Så skoj så. Fast jag måste säga att jag blev lite besviken. För er som varit till Disneyland Paris, eller sett bilder av deras Törnrosaslott så vet ni ju att det slottet ser ganska sagolikt och pampigt ut. Sådär högt och smalt, och så står det ju på en gullig kulle med perfekta gräsmattor. Precis som i sagorna. Tja... Törnrosa slottet i LA var inte riktigt lika pampigt... Det ser mer ut som en ihoptryckt, rosa hamburgare i en vattenpöl, om du frågar mig.

Ser ni den lilla rosa tjockisen som sticker upp där i folkmassan? Det är slottet... Ganska trist va? Men annars så hade vi en trevlig dag. Favorit åket var Indiana Jones, en riktigt cool attraktion. Mycket bättre än den i Paris, för den här hade alla olika typer av specialeffekter och annat skojigt.

Dagen efter checkade vi ut ifrån hotellet och begav os norrut, och vad ligger norr om Anaheim frågar ni. Jo, det kan jag säga er, norr om Anaheim ligger ett lite kyffe de kallar Hollywood, ni kanske har hört om det i tidningarna i ibland. För er som inte vet, så kan jag avslöja att det är där som alla de stora filmfabrikerna ligger, Universal Studios, Warner Bros, etc. Vi åkte till Universal Studios för dem har en stor nöjespark bredvid och guidade turer på studio området. Det var sååå kul! :P Min framtida arbetsplats! I filmstudion alltså, inte i nöjesparken! :P

Ja, där har ni mig, på röda mattan. Ser det inte himmelskt ut? :P Inne I själva parken så styrde vi stegen raka vägen till den guidade studio turen. Den var ruskigt bra, och riktigt kul också. Vi började först âka ner för kullen till själv studio området. Det är uppdelat i två delar varav den första kallas the Frontlot. Det är där alla de gigantiska studio byggnaderna står. En del av dem har stått där sen Universal Studios grundades (när nu det var, länge sen antagligen) men många är också nybyggde. Det mer intressanta ver nästa halva, som de kallar the Backlot. Det är här som utomhus scener filmas och de har en liten bit från varje del av världen där. Bland annat en modell stad i naturlig skala där varje gata gar speciella kännetecken frå berömda amerikanska städer. En av gatorna liknar New York, en liknar Chicago, en liknar LA, och andra liknar många andra städer. På en av gatorna kunde vi beskåda husfasaden till byggnaden där Bruce Nolan bodde i filmen Bruce den Allsmäktige. Sedan fortsatte vi upp in en annan modell stad de kallar Little Euope. I pincip så kan det likna en stad från nästan vilket euopeiskt land som helst, endast genom att byta ut skyltar och rekvisita. De har också en sektion som heter Little Mexico och givetvis är det en liten Mexikansk byhåla (med lerhus, lerpölar, lera och sånt). Vi fortsatte förbi ett antal hus och motell som varit med i flera filmer ända tills vi kom till gatan de en gång i studiohistorien kallade för Colonial Street. Numera har den bytt namn och är mer känd som Wisteria Lane eftersom det är gatan där hemmafruarna bor i den populära tv-serien Desperate Housewives. För tillfället pågick ju ingen inspelning (annars hade vi inte varit tillåtna där) men de höll på att bygga om lite. Detta kanske är spoilers för er i Sverige som får showen lite senare än oss men i en av de sista episoderna innan författar strejken slog en tornade till mot gatan och ett av husen förstördes. Nu höll de på och byggde upp det igen så att gatans präktiga fruar kan återgå till sin perfekta (desperata) vardag.

Vi lämnade Wisteria Lane och fortsatte till något inte speciellt perfekt. Ifrån trädgårdstomtar och pelargoner klev vi in i något som bästa kan beskrivas som en krigszon. Utöver ett område stort som två fotbollsplaner låg kraschade bilar, tegelstenar, radioapparater, dockor, kundvagnar och allt annat tragiskt mellan runier av hus. I mitten av hela kaoset ligger in jumbojet i skuret mitt i tu. Området, som kostade flera miljoner att sätta upp, användes I ett fåtal minuter i Steven Spielbergs film Världarnas Krig där en jumbojet krashar ner i ett vanligt villakvarter. Det var ganska läskigt att passera där för det såg verkligen så extremt äkta ut. Vi fick veta att de faktiskt hade köpt en riktig jumbojet och förstört den vara för den scenen (som kanske är fem minuter lång, max). Vi lämnade krigszonen och fortsatte till oceanen. Om ni någonsin trott att de filmar oceaner scener mitt ute på en äkte ocean så får ni tänka igen. I många filmer kan man ju antingen se båtar eller skådisarna ligga i vattnet mitt ute I ingenstans med vatten åt alla håll. Här kommer fusket! På the Backlot har de en gigantisk betongbassäng som de fyller med vatten. Enkelt, eller hur? Sen har de, vid kanten på bassängen en hög, bred vägg som de kan måla blå eller grön eller röd eller vilken färg de nu skulle vilja ha atmosfären i. Så troligt enkelt och ganska coolt. Så enkelt att alla skulle kunna ha det I bakgår'n... en gigantisk betong bassäng... :P

Det var allt för studio turen. Självklart var det mer men det är inte speciellt viktigt så jag tänker minnsann inte berätta för er om det.

Resten av dagen så hade vi roligt i parken. Eller snarar jag hade det roligt. Lorraine och Marlene satt mest och pratade och vilade. Vi gick till en show om special effekter och till en show om hur man kontrollerar eld i en film. Ganska kul. Jag höll mig mest vid mina två favorit attraktioner, en flumride med Jurassic Park tema, samt en "psykologisk" bergodalbana med Mumien tema. Psykologisk bergodalbana betyder att man åker i mörker och olika bilder flashar och konstigt ljus bländar dig. Ganska coolt! :P

Dag tre (eller vad sjutton det var) i soliga California så tog vi oss till Hollywood Boulevard. Vi såg the Kodak Theater (där Oscars statyetten delas ut), Grauman's Chinese Theater (där många filmer ha stor premiär och det är där som man kan beskåda kändisarnas fötter och händer gjutna i cement (avgjutningar alltså, inte de riktiga kroppsdelarna)). Vi såg också alla de stjärnor som pryder trottoaren (såklart vi såg dem, da!). De har faktiskt ett problem med det och måste bygga ut trottoaren för att få plats med alla stjärnor! XD

Vi åkte också på en Sightseeing tur I luxuösa och prestigefulla Beverly Hills och Bel Air. Vi såg alla möjlig hus där alla möjliga kända och okända personer bor. Faktiskt så är bara ett fåtal av personerna I dessa områden kändisar. De flesta är rika affärspersoner som har stora multimiljondollar företag. Här ska ni få en liten recap!

Vi började att beskåda kullarna från avstånd. Detta är den mest populära delan av Beverly Hills; rullande landskap med extrem jordbävningsrisk, men läget är fint. Där kan husen (och framförallt marken) kosta hundra miljoner dollar och upp. Inte billigt, alls! Men vi åkte inte upp där för invånarna har klagat. Istället åkte vi en sväng längs Sunset Bouelvard som fortfarande är en del av Los Angeles. Vi passerade strippklubbar, alkoholbutiker, strippklubbar, H&M, alkoholbutiker, strippklubbar, och några resturanger. Ett flertal komediklubbar ligger utspridda också och många komiker så som Jim Carrey och Jay Leno blev upptäckta där. Plötsligt kom vi in bland grönskande träd och den annars så buliga och spruckna alsfalten blev len som än babyrumpa!

Vi kom in i staden Beverly Hills. I och med att Beverly Hills är en egen stad, och att alla invånarna har en eller två miljoner dollar på kontot (eller mer) så har de ju ganska mycket skatteinkomster. Det betyder att staden har en massa pengar att piffa upp staden med och jag är säker på att Borgmästaren i Beverly Hills är en av världens lyckligaste politiker!

Nu börjar vi köra omkring bland mångmiljon kåkar och ett av de största har ingen bott i på många år. Det tillhör staden men många filmer är inspelade där. Bland annat en av de berömda scenerna i slutet av Meet Joe Black där Brad Pitt och Anthony Hopkins promenerar i trädgården (platsen för den scenen är populär för bröllop). När vi var där så jobbade lite folk med en fotografering för Ralph Lauren.

Vi passerade också huset där Ozza Osbourn med familj bodde när de spelade in sin populär tv-serie The Osbournes som gick på MTV. Numera bor ingen mindre än Christina Aguilera I det huset (fast jag undrar verkligen vem tusan skulle vilja på i samma hus som the Osbournes?). Grannarna måste har varit överlyckliga när Ozzy och Sharon flyttade med tanke på att Sharon flera gånger hade varit på krigsstigen.

Ett annat hus vi körde förbi kunde man inte riktigt se. Många buskar och häcker döljde det men man vet när ägaren är hemma för om en tourbuss står parkerad i mer än två minuter så kommer han utfarande som en ilsken terrier. Ägaren jag talar om är självklart Tom Cruise som bor där med Katie Holmes och lilla Suri. Men de kan känna sig säker för om de någonsin får äktenskapsproblem eller problem med uppfostran (vilket är troligt...) så kan de alltid knalla över gatan till grannen där, för där bor TV psykologen Dr. Phil.

Ett av de större husen, och min favorit, är en villa som går i romerskt stuk. Det är en arktitektonisk pärla men ägaren brydde sig inte mycket om det när han köpte det. Bästa kompisen Snoop Dog bor nämligen längre upp på gatan. Ägaren är Bond-stjärnan Sean Connory. I närheten bor även en av Beverly Hills trevligare invånare (alla är inte galna som Tom Cruise), Jackie Chan. Han kommer alltid ut och hälsar på alla I bussen när man åker förbi. Olyckligtvis så är han inte hemma ofta eftersom han har en andra bostad I Hongkong, och det är just vart han var när vi passerade.

Huset med mest säkerhet har ett flertal bevakningskameror, en stor stålgrind, och en hög mur. Dessutom vaktas det av inget minder än Secret Service (säkerhetstjänsten som vaktar personer I regeringen, såsom Presidenten). Anledningen är att huset ägs av änkan Reagan som var the First Lady när Ronald Reagan var President. Han dog för några år sedan, men Secret Service måste skydda alla familjemedlemmar tills de dör (ganska fiffigt va? :P). Vi såg också huset som användes som fasad i tv-serien med Will Smith, Fresh Prince in Bel Air.

Men hög hastighet (LA-bor kör som tokar. Föraren ville visa oss hur galet de kör så han körde rakt ut I korsning och svängde vänster (!) precis som en bil kom från motsatt håll. Jag har nog aldrig varit så nära en hjärtattack men det är så de kör!!!) åkte vi mot Rodeo Drive. Det är där som kändisarna shoppar och det var där Julia Roberts blev nobbad i en butik i Pretty Woman. Den butiken där nobbandet skedde pekades självklart ut! Och det var i princip allt. Efter Rodeo Drive åkte vi tillbaka till Hollywood Blvd. Men på vägen kunde vi skåda ytterligare ett exempel på klasskillnaden mellan LA och Beverly Hills. Vi färdades längs Santa Monica Boulevard och till vänster om oss (söder) var marken kal, och små stickiga buskar växte här och där, medan det var vackra gröna gräsmattor med planerade blomsterrabatter till höger (norr). Vilket var Beverly Hills tror ni?

Vi hade lunch på fiket där Clint Eastwood åt i filmen Million Dollar Baby. De har otroligt goda avokado burgare! :P Efter det skuttade vi in i bilen och åkte tillbaka till Rodeo Drive. Vi parkerade i ett parkeringshus med Valet Parking (parkerings service)!!! Kändes oerhört lyxigt, framförallt för att det såg ut som ett grekiskt palats, och för att det var gratis I två timmar och vi var inte där såå länge. ;P Lorraine och Marlene satt ner och jag gled ner på gatan bland Gucci, Prada, Chanel, Fendi, Hugo Boss, och Armani. Längs gatan stod riktiga lyxåk parkerade; Mercedes, Austin Martin, Lambourgini, Ferrari, Rolls-Royce. Jag gick in några butiker men det kändes ganska obekvämt, mest pga av priserna. Men jag blev inte nobbad som Julia Roberts (jag antar att jag inte var klädd som en prostituerad den dagen). Jag gick också in i ett konstgalleri, mest för att de hade väldigt vackar landskapsmotiv där. Jag blev vittne till något som aldrig skulle vara med i en film om Rodeo Drive!!! XD Expediten, som var klädd i svart, stod stelt och korrekt bakom kassan och stirrade rakt fram. Ungefär som en av vakterna utanför Buckingham Palace fast inte fullt så stelt. Medan jag såg på vacker konst så såg jag att hon behövde snyta sig. En stel expedit som försöker snyta sig kan se otroligt roligt ut! Självklart ser hon inte att jag ser henne då hon diskret för upp en näsduk till näsan. Hon tittar inte på näsdukan men hon är noga med att inte se konstig ut (det har hon redan misslyckats med, jag gapgravar på insidan!). Lite diskret och tyst snyter hon sig och drar genast ner armarna så fort hon är klar. Egentligen är det ganska löjligt, men jag tyckte det såg riktigt komiskt ut!

Jag fortsatte strosa längs Rodeo Drive men jag hittade inga kändisar så jag gick tillbaka till Lorraine och Marlene och vi gick till bilen. Det var allt vi gjorde i Los Angeles och nu styrde vi kosan mot norra California. Planen var att besöka Hearst Castle. Men det ligger halvvägs till San Fransisco så vi fick stanna och sova på vägen. Vi stannade vid kusten precis innan solnedgången och jag skåda Stilla Havet för första gången. Inte speciellt stilla... Men det var en vacker solnedgång.

Nu ska jag försöka korta ner det men jag skulle hemskt gärna skriva mycket om Hearst Castle för det var verkligen en fantastisk plats. Det byggdes av William Randolph Hearst - multimiljonär under början av 1900-talet och mediamogul - på toppen av en kulla på San Simeon ranch, som ägdes av hans föräldrar. Hans mor vägrade låta honom bygga att slott men det gjorde han ändå så fort hon hade dött (avlidit). W.R. (hans initialer) ville ha ett slott i medelhavs stil och valde därför den här platsen eftersom den har medelhavs klimat. Huvugbyggnaden byggdes I stilen av en katedral. Inte för att han var religiös utan för att han råkade gilla arkitekturen. Han byggde också tre gäst hus som hade oerhört vackra utsikter utöver sol, vind och vatten. W.R. Var också en samlare som samlade på I princip allt utom kapsyler. Han samlade på mosaikgolv och ett av dem placerade han i entren. Han samlade på 400 år gamla spanska innertak som han satte upp I slottet. Han hade också några kyrkbänkar, statyer från kyrkor, och en uråldig gammal tjock Gjutenberg bibel. Han ägde också ett 2000 år gammalt grekist tempel som han satte upp vid Neptunus poolen som hade en underbar utsikt över bergen. Mycket av det han samlade på är musei föremål idag men på den tiden reste han runt på auktioner och "loppmarknader" i Europa. Tänk vilka fynd man kan göra! Han hade också den första privata biosalongen där han och hans gäster njöt av filmer. Många av hans gäster var kändisar och på gästlistan har Charlie Chaplin, Winston Churchill, George Gershwin, och Bröderna Marx funnits. Fast ingen gillde Bröderna Marx så de fick oftast sitt långt ifrån W.R. vid middagarna. Det fanns också tennisbanor och en hel sektion med ett gym, bastu och en stor inomhuspool prydd med mosaiker som innhöll äkta bladguld. W.R. hade pengar och han kunde göra I princip vad han ville. Han byggde aldrig färdigt slottet pga att han ändrade sig hela tiden och rev, och byggde upp. Men han var inte en elak person trots att han verkar ganska egoistisk. Vanligtvis när hans gäster anlände så minglade de en stund i entre hallen, spelade kort och pratade, innan W.R. anlände genom en dold dörr. Han var diskret och medan gästerna klagade på att han inte var närvarande så insåg de att han serverade dem drinkar. Han var minst sagt en speciel person.

Han äslkade också djur och på ranchen hade han vilt levande hästar, rådjur, elefanter, zebror, kängurur, och lamor. Det var ett av världen få privata zoo. Han hade problem med att ha så många exotiska djur därmot och han försäkrade sig om att ge dem ett bra hem så många av djuren såldes till San Fransisco Zoo där ättlingar till djuren idag bor.

Han hade också en flyplats så att flygande gäster, så som Howard Hughes, kunde komma och hälsa på. Det är nog allt jag tänker skriva, mer orkar jag inte. Jag skulle gärna visa lite bilder men för en gångs skulle så lyder jag copyright lagen. De sa faktiskt att jag gärna fick ta kort men de får inte läggas upp på internet eller publiceras i böcker. De sa det så trevligt! Men jag har typ hundra kort därifrån.

På vägen hem passerade vi ett oljefält och James Deans sista stopp innan han dog i en bilolycka. Sen åkte vi hem. Det var vad jag gjorde i California. Nöjda nu?