Majali

Sista skoldagen kom vi till skolan och gjorde alla våra sista slutprov för terminen. Det mesta kändes bra och det visade sig senare att jag fick toppbetyg i alla ämnen. Måndagen innan det hade vi det första tecknet på att musikalens alla hjul snart snurrar på högvarv. Vi hade det dom kallar Dance 101. I princip så träffade vi koregrafen, Melissa, som vi hyr in utifrån och hon lär oss de grundläggande dansstegen i musikal dans, samt de stegen som är aktuella för Thoroughly Modern Millie, som kom ut under 20-talet. Dans är jobbigt men ruskigt roligt. Så då hade jag en del planer för terminen som nu redan har börjet. Dels tänkte jag prova på att spela upp för musikalen (vilket jag nu har gjort), och jag tänkte också prova ut för löparlaget (trodde jag ja! Ni förstår varför om ni bara fortsätter att  läsa). Hursomhelst, sista dagen i skolan, efter alla proven, träffades alla musikal intresserade i körrummet för att sjunga igenom alla låtar som är aktuella för auditions. Jag tog notpapper till två roller. Jimmy som är det fattiga tidningsbudet som Millie blir kär i, och kineserna som jobbar åt en kvinna som säljer flickor till slaveri i Kina. :P Det är helt klart en vrickade show.

Så fort vi klara med det var det bara att släpa sig hem och packa för nästa dag åkte vi till Idaho. Vi flög tidigt på morgonen och vara bara försenade med några timmar. :P Flyg... alltid försenat. När vi väl var uppe i luften så fick jag användning för flygläget på min fina digitalkamera och jag tog bilder på Phoenix från luften, berg och Grand Canyon som vi flög över. Så nu har jag faktiskt antligen sett The Grand Canyon. :P Vi mellanlandade i Salt Lake City innan vi fortsatte till Boise, Idaho.

THE GRAND CANYON

Inte mycket att skriva egentligen om Idaho. Inte utan att jag far iväg och gnäller. Och gnäll vill vi inte ha i den här bloggen. Jennifer, Andys fru (Lorraines son), kom och hämtade oss på flyplatsen. Nästa dag var vi till frukost i en mormon kyrka (Andy och Jen är mormoner (usch)). Det var ganska trevligt och tomten kom och alla barnen önskade något från honom. På kvällen ville inte Jen ha oss i huset. Dem är separerade sen fem månader. Hon slängde ut honom... Andy var tvungen att jobba (han har två jobb för att kunna betala sin familj och för huset som han inte ens bor i just nu). Under tiden körde Lorraine och jag till bion tvärs över gatan, vilket var svårare en det verkar. Det var svinkallt och isigt, plus att vi nu satt i en manuell bil och dem är ju inte så vanliga i amerika. Lorraine kan köra en manuell men den här var så trög så det var svårt för hennes axel. Vi slutae upp med motorstopp mitt i en korsning... Och vi kunde inte få bilen att starta.... Vi överlevde i alla fall och kom helskinnade till bion. Vi såg National Treasure 2, som var riktigt bra och underhållande. På vägen tillbaka sladdade vi nästan av vägen... 
Söndag, gick vi till mormon kyrkan med dem och fy sjutton vad tråkigt! Mormoner är en intressant sekt. Dem gillar inte symboler så deras kyrka såg mer ut som en domstol än vad det egentligen är. Alla mormoner måste betala 10% av deras brutto inkomst till kyrkan. Jag vete tusan varför folk är villiga att göra det. Dessutom ska en bra mormon ha många barn (vilket kostar en hel del ytterligare). När Andy och Jen hade äktenskapsproblem för några år sedan så gick dem till biskopen och frågade om råd. Hans råd var, skaffa ett barn och det ska bli bra... Tja, det funkade ju inte riktigt. Mormoner måste dessutom ha speciella "heliga" underkläder som endast får vidröras av "heliga" mormon händer, och det måste givetvis tvättas separat. Det viktigaste i livet är att skaffa många barn och att be, enligt mormoner. En mormonsk mässa består i tre delar. Först är det samling i kyrkorummet där, istället för att ha en präst som pratar, medlemmar går upp och pratar. Efter det är det söndagsskola för alla där olika ämnen om hur man ska be mer behandlas. Sist delar dem på män och kvinnor för speciella möten. I vårt möte pratade dem om vad som är Bra, Bättre och Bäst i livet. Jag tänkte ju genast på vänner, och att ha tid för sig själv ibland. Enligt mormoner är bra saker att ha många barn, att föra in gospel i hemmet, att läsa ur de heliga skriftern och att ha tid för sig själv (så att man kan be i tystnad. Nu har jag gnällt lite för mycket redan och jag har definitivt förolämpat en hel sekt. Men vad sjutton! Där har ni sanningen from under cover! :P

   
  

Jul är som man kan förvänta sig. Det är stort. Dem firar ju jul den 25 istället för den 24, så på julafton tog vi sovmorgon och åkte till en indisk resturang för lunch, utan barnen och Jen. Maten var fantastiskt god. Mycket bättre än det flottiga amerikanska "köket". På juldagen var vi tvungna att var i huset vid sju på morgon eftersom dem öppnar presenterna på morgon. Det var en vild jul, men ändå ganska lugn. Vi var ju ändå bara tre vuxna, jag och tre barn. Planen var också att jag skulle servera Vitchokladmousse på Hallonspegel (mums!) på juldagen men pga av att dem inte hade en sil (!!!!!) så kunde jag inte göra hallonsåsen. Vi flyttade den planen till torsdag istället så Lorraine och jag köpte en sil.
Jen är adopterad (hennes mamma var 17 när hon var gravid) och under juldags kvällen dog hennes biologiska mammas make. Dem bor i Texas/New Mexico (minns inte riktigt). Under hela annandagen satt hon och letade efter flygbiljetter så att hon kunde åka ner till begravningen. Hennes adoptivföräldrar skulle komma på torsdagen men deras flyg var försenat så dem kom sent på natten mot fredagen. Eftersom Jen inte var hemma på fredagen så hade hon sagt att vi inte borde komma till huset alls, med anledningen att hennes föräldrar inte skulle gilla det. (suck...) På fredagen ringde Andy i alla fall bara för att kolla att allt var bra och dem undrade varför vi inte hade kommit över. Dem insisterade på att vi skulle komma så vi åkte över det och dem var otroligt trevliga. Jag har ingen aning om vart Jen har fått sitt humör ifrån! Vi stannade bara en timma eller så eftersom vi var tvungna att åka till flygplatsen för att resa hem. Flyget var såklart tre timmar försenat... Dessutom skulle vi mellanlanda i Reno och Las Vegas så vi kom inte hem fören klockan tre på natten.

Vi hade bara ett kort hembesök för att tvätta och sånt. Tidig söndag morgon var vi tillbaka på flyplatsen igen för att åka till Mexico. Det var meningen att vi skulle vara tre familjer (Lorraine och jag, familjen Bulress, och familjen Neel/Russel. Men släkting dog till familjen Neel/Russel så dem kunde inte komma. Familjen Bulress har timeshares i hotell över hela världen så dem har rabatter och sånt. Det gjorde att vi kunde på ruskigt billigt, fast flott. Väl i fuktiga Mexico åkte vi till hotell komplexet som låg precis på den karibiska stranden. Sååå fint! Resorten är uppdelad i två hotel, The Mayan Palace och The Grand Mayan. The Grand Mayan består endast av sviter. Gissa vilken vi bodde i! :P The Grand Mayan såklart! :D Vi hade en jätte stor svit som säkert skulle ha kostat minst 600 dollar per natt men vi betalade bara 500 dollar för hela veckan! Lyxigt och billigt! :D
    
Dagen efter att vi anlände var det nyårsafton så var ju självklart uppe sent. Eftersom vi kom precis innan nyår så fanns det ingen plats på något av nyårsfesterna så vi hade vår lilla private fest vid The Grand Mayans pool. Därifrån kunde vi dessutom höra musiken från resturangen Del Lago så vi hade det så gutt så. Hotellet sköt inte upp några fyrverkerier dock men hotellet bredvid sköt upp en underbar ljusshow så vi är nöjda.



Gott Nytt År!

Nästa morgon gick jag och Michelle (unga fröken Bulress) upp klockan sex för att titta på årets första soluppgång. Det var ljuvligt med sanden mellan tårna och hela det karibiska havet breda ut sig mot horisonten.

  


  

Mestadels hängde vi runt poolen och gjorde absolut ingenting. Ljuvligt! Men en dag åkte vi till den närmsta staden, Playa Del Carmen. En söt liten stad med en hel del butiker. Vi åt på en resturang med ett bra band och en man som sprang runt med en massa sombreros på skallen. Tydligen var han en fotograf och kom och satte sombreros på våra skallar. Han tog en bild, tog hattarna och kom sedan tillbaka med en färdig bild med ram och allt. Dessutom hade han en Tequila flaska med vår bild på! XD Såg roligt ut. Jag är värsta kändisen nu! Jag är på en Tequila flaska!!!! Haha!
Vi fortsatte runt och shoppade sovernirer. Jag köpte lite prylar till dem där hemma och en silver ring till mig själv för knappt 130 kronor. Bra pris! Fast jag avskyr bankomater som snackar spanska.... Jag fattar ju inte vad jag ska göra!!! 




En annan dag klev vi upp tidigt och åkte ungefär en timme söderut till Tulum. Tulum är den mayaruinen som ligger närmast havet och som alla kryssningsfartygen stannar vid. Inte den med pyramiden (som är ett av världens sju underverk). Det var intressant och vi hade en väldigt bra guide som visade oss bilder av viktiga händelser i mayakalendern och hur solljuset och månen strålar genom hål i ruinväggarna. Riktigt häftigt.
Han visade också en grej som jag inte hade någo aning om. Först frågade han vad talet som symboliserar balans är. Två. Två i mayaspråket är två cirklar bredvid varandra. Sen frågade han vilken som är den viktigast guden. Det är såklart solen och solguden brukar målas som en orm med fjädrar. En orm kan ju sympoliseras av ett S. Så mellan mayanummer två ritade han ett S. Och vad är ett annar teckan som symboliserar solen?, frågade han. En cirkel såklart. Han ritade en cirkel kring allt annat han hade ritat på marken. Vad har vi nu? Jo, det kinesiska tecknet för balans. Yin och Yang. 

Mycket intressant tycker jag och när man tänker på det så härstamma ju alla indianer i amerika från Asia. Maya indianerna också.


  

Efter att vi var klara med Tulum åkte vi norr igen till Xel-Ha, som är vad dem kallar världens största naturliga akvarium. Den är en stor naturlig vattenpark med korallrev, grottor och annat skoj. Xel-Ha är maya och betyder kombinerat vatten. I undergjorde under Xel-Ha finns en hel del sötvatten som pressas upp genom kalkstenen. Det kombineras med saltvattnet som forsar in från det karibiska havet. Kombinerat vatten.
Det bästa med Xel-Ha var att i entre priset ingick all mat i alla resturangen. En gigantisk ät-så-mycket-du-vill buffe alltså. Jag tror jag åt för 500 dollar! XD Jag hade sushi, sallad, fisksoppa, chokladkaka, olika ostar, kallskuret, frukt, mer soppa, osv... Mums!

Torsdag gick jag på en spinning klass!!! :D Det var så skönt. Jag var den ända personen där så det blev mer personlig träning. Sweet!

Den mest njutbara dagen av hela resan, dock, var fredagen. Jag sov länge. Gick upp, gjorde en kopp te och åt frukost. Tog det lugnt och lagom till cirka klockan ett eller två (vet inte riktigt, jag hade semester) gick jag till resortens SPA och checkade in. Tog det lugnt och gjorde mig ren i bastu, dusch och jacuzzi för att vara fullständigt redo för min luxuösa Shiatsu Massage Behandling. Jag hade men bokning för klockan tre så jag hade gott om tid att bara ta det lugnt och när jag var ren så satt jag ner i loungen och läste. Jag fick en hel hög med Dean Koontz böcker av Lorraine i julklapp så jag har en hel del att beta av.
För er som inte vet vad shiatsu är för någo så kommer här en förklaring. Shiatsu är i princip en klassiskt japansk massage som grundas på österländsk filosofi. Enligt denna filosofi flödar chi (energi) genom kroppen via vissa flöden (chi-flödet). Genom att trycka på vissa speciella punkter på kroppen kan man påverka detta flöde och återställa balansen i kroppen. Det är detta som akupunktur grundas på där dem sticker nålar i dessa punkter. Shiatsu handlar inte om akupunktur dock, utan om akupressur där man endast trycker på punkterna i stället för att sticka nålar i dem. Strunt i om det chi är sant eller falskt, det är ändå oerhört skönt. Men behandling varade i cirka en timma och tjugo minuter. Massören trycker på chipunkterna samt stretchar och tänjer leder. Oerhört uppfriskande! Efter det var jag redo för vad som helst.

På fredagkvällen gick vi till resturang Del Lago som är hotellets buffe resturang. Denna kväll serverade dem fisk och skaldjurs buffe. Gott, gott. Senare under kvällen hade dem också showen "New Age" på scenen. Det var typ en balettshow med färg, ljus och bra musik. Den roligaste delen var vad jag kallar Kannibal Divan. Denna okonventionella divan försökte få publiken att klappa i takt med divan dansade till "An der schönen blauen Donau" av Johann Strauss. Hysteriskt kul! Svårt att förklara. Måste ses! :P


Kannibal Divan

  
 
Notera att jag och Michelle är med på sista bilden. Dem kallade upp folk från pubilken i sista nummret och vi sjöng och dansade till "It's fun to stay at the YMCA". :P Det var skujseliskojsigt! :D

Vi gjorde inte mycket den sista dagen utan njöt mest bara av paradiset. Solen var tyvärr inte framme mycket under veckan. Det var molnigt och lite småkyligt ibland men jag klagar inte. Det var skönt väder och jag njöt av varje sekund.

Det var däremot inte så kul att åka hem. När vi kom till Cancun flygplats så sa dem att flyget antagligen skulle vara försenat med ungefär 40 minuter vilket skulle betyda att vi förmodligen skulle missa vårt flyg från Salt Lake City till Phoenix. Mycket riktigt så kom vit till Salt Lake City och jag skyndade mig ner till tull hallen. Jag frågade en vakt vilket formulär jag skulle fylla i eftersom jag har ett visum. Hon dirigerade mig till det gröna formuläret. Eftersom jag var den enda icke-amerikanen så slutade jag upp sist i kön. När jag äntligen kom fram till tulltjänstemannen så gick det inte många sekunder innan han sa åt mig att jag hade fyllt i fel formulär. Jag skulle fylla i det vita. Gruff, morr! Sabla säkerhetsvakt. Jag ordnade så att jag kunde går före i kön och rusade ut och fyllde i det vita formuläret. Väl tillbaka till tulltjänstemannen så tittade han på mina papper och vred lite på sig. Hans kommentar var att han inte hade gjort någon av dessa på ett tag så han var tvungen och dubbelkolla med handboken. Artig som jag är så ler jag ett bländande leende och smörar fram ett: "Inga problem, ta din tid."
Blah!
Han tar sig säkert tio minuter en kvart med mina papper medan folk strömmar förbi under en minut. När jag äntligen kommer in i amerika så springer jag ett varv runt bagagekarusellen för att kolla om Lorraine (som var före mig) tog min väska. Det gjorde hon. När jag kommer ut så sitter hon där och väntar. "Hinner vi med planet?", frågar jag trots att jag vet svaret. Nepp, det gjord vi inte. Men familjen Bulress hann med. Lorraine sa åt dem att fortsätta utan oss. Dramatiskt va? :P Vårt flybolag ordnade taxi och hotell rum åt oss men eftersom vi hade checkat in vårt bagage igen så hade vi varken hygienartiklar eller ombytte. Suck. Det var ett okej rum i alla fall. Fast Salt Lake City var verkligen svinkallt. Typ -15 grader!!! Is och snö överallt. Hur kan folk på bland sånt? Visst ja... jag är svensk. Jag har gjort det hela mitt liv... :P Oops!
Nästa dag stod vi på fygplatsen vid klockan sju för att skutta upp i luften och återvända till "The Valley of the Sun". Den var en klar dag i Salt Lake City och det är vanligtvis snöoväder i det området som orsakar förseningar. Men just i dag så regnade det extremt kraftigt i Phoenix så vi blev två timmar försenade. Detta var måndag, första skoldagen, dessutom. Jag missade hela dagen. Vi lyckades komma hem i tid till musikal auditions som tur var. Det var det viktigast under dagen. 
                     

Det här är allt jag tänker skriva om nu däremot. Mer om auditions och musikalen i nästa inlägg som kommer snart.