Den som väntar på något gott...

Det var strax efter vårlovet som Mrs. Sneed, min government lärare, föreslog att jag borde ha en namninsamling bland alla seniors för att få vara med i graduation ceremonin. Någon dag tidigare hade jag gått till Mr. Brown (asst. rektor) och frågade om det men han sa att jag inte kunde för att så är reglerna. Det var en regel jag inte tyckte om så då får jag väl ta och bli av med den. Jag startade min namninsamling och cirka en vecka senare hade jag en majoritet av senior klassens underskrifter inklusive ett antal lärare. Stolt spatserade jag till rektorn, Mr. Mirizio, och började med att förklara vad jag ville. Efter att jag hade lagt ut mina argument och han kom med sina så drog jag trumf kortet och plockade fram namninsamlingen. Demokrati! Han blev lite förvånad och skrattade lite men han var helt klart imponerad och han förstog att folk respekterade mig, precis som jag respekterar dem. Hans svar var dock att han inte kunde göra något så han vidarebefodrade mig till distriktets asst. superintendent, Mr. Denton. Samma eftermiddag ringde jag Mr. Denton men han svarade inte. Efter att jag hade ringt några gånger så tröttnade jag och skrev helt enkelt ett långt tjusigt brev med alla min argument tjusigt utlagde, stöttade med klar fakta. Samma kväll, tio minuter innan jag åkte till musikalen Sweeney Todd, så ringde Mr. Denton. Han sa att han skulle se vad han kunde göra och att han skulle göra lite undersökningar och ringa tillbaka till mig inom en vecka.

En vecka gick, han ringde inte... Så måndag följande vecka ringde jag honom. Återigen så var det inte så lätt att få tag i honom men när jag äntligen gjorde det så sa han bara att han blev lite fördröjd men att han just då pratade med någon om det och att han skulle ha ett svar till mig senaste följande fredag. Fredag kom och gick utan notis så jag ringde ytterligare en måndag, ganska irriterad. Många gånger nådda jag hans telefonsvarare, ibland pratade jag med hans sekreterare, men oftast så pratade jag bara med hans sekreterares telefonsvarare. Blev ganska triste efter några dagar. Jag ringde verkligen varje dag och hörde inte alls från honom. Jag var inte så arg över att han inte hade tagit ett beslut än utan snarare att han inte meddelade mig om fördröjningar. Personligen tyckte jag det var oerhört oprofessionellt. Jag följde alla etikett regler och sköte det hela mycket snyggt och sofistikerat men det var inte riktigt vad jag fick tillbaka.

Efter två veckor (i måndags) så fick jag äntligen tag i honom. Han ursäktade sig (fast ingen hade dött, och det var den ända giltiga ursäkten) och förklarade att det skulle ske en omröstning tisdag och att han skulle ringa mig så fort han vet vad utslaget blev. Den kvällen pratade vi om det och vi insåg att om det var ett möta med skolstyrelsen så borde ju jag kunna vara där och faktiskt presentera mina ståndpunkter själv. Bra ide, tyckte jag, så följande morgon ringde jag Mr. Denton (jag fick faktiskt tag i honom) och frågade om det. Tydligen så var det inte skolstyrelsen det handlade om, utan snarare Arizonas State Legislature (typ riksdag). Lite större än jag trodde. Det skulle tydligen rösta för eller emot en ny lag angående Graduation som skulle påverka beslutet. Okej, sa jag och bad honom ringa tillbaka när han fått beslutet.

När han ringde tillbaka så sa han att lagen gick igenom (bra för mig) och att han skulle fatta ett beslut senare i veckan. Jag förstog inte riktigt varför han behövde mer tid med tanke på att han är the boss och att han kan fatta den typen av beslut. Men jag snokade lite och frågade honom vad beslutet kanske skulle vara. Han sa: "antagligen ett ja." Det gjorde mig glad!

Följande morgon skuttade jag in till Mr. Mirizio och frågade om Mr. Denton hade hört av sig till honom, vilket han inte hade. Flöt in sen senare under dagen och Mr. Mirizio sa att Mr. Denton inte skulle fatta ett beslut tills fredag. Lite brådis, tänker jag, vill faktiskt veta snart! Men jag är tålmodig och väntar snällt.

Fredag, sista dagen i skolan. Torsdagens prov gick superbra och jag var inte speciellt oroad över de tre sista proven. Jag gick in till Mr. Mirizios kontor på morgonen men han var inte där så jag frågade hans sekreterare var han var. Tydligen (!!!) så skulle han inte komma in alls vilket definitivt gjorde mig irriterad och jag lät sekreteraren veta det. Men hon förslog att jag skulle prata med Mr. Brown, vilket jag gjorde. Mr. Brown sa att han skulle ringa Mr. Denton och sedan låta mig veta vad beslutet blev.
Efter skolan gick jag in dit men kunde inte hitta Mr. Brown (nån idiot hade tänt eld på en papperskorg under lunchrasten så han var lite upptagen med det) men jag hittade honom efter ett tag. Han hade inte hört från Mr. Denton än men vi pratade en hel del om det. Jag förklarade att jag verkligen behövde veta, så han beslutade nästan helt själv att låta mig delta men han drog tillbaka det. Han frågade om jag kände till varför jag inte får delta, vilket jag givetvis gör. Jag har läst regelboken! Det är för att man måste ha nått kriterierna för Graduation för att få delta i Graduation Ceremonin. Mr. Brown påstod också att det står att utbytesstudenter inte får delta men där drog jag i nödbrommsen. Ne, ne, ne, sa jag. Det står det inte alls. jag har läst det noga och det står ingeting om att jag, som utbytesstudent, inte får delta. Han sa att det inte står i de almänna reglerna utan i den speciella regelboken. Han tog fram den och började bläddra igenom den. Jag stod lutad över hans skrivbord och smålog när han inte kunde hitta något. Han gick ut ur rummet för att kolla i en annan pärm och när han kom tillbaka så meddelade han att han inte hade hittat något men att det står någonstans. Visst! Jag är välutbildad nog att veta att det betyder att jag just hade rätt. Hursomhelst så gav jag honom min email så att han kunde meddela mig när han fick veta från Mr. Denton.

Eftermidddagen spenderade jag med Erin, Megan (Erins kompis, och Giulia (den italienska utbytesstudenten) i en bowlinghall. Vi firade min födelsedag i efterskott. Sen åkte vi hem till Erin och kollade på en film. När jag nu kom för någon timma sen så kollade jag genast min mail. Ett mail från Mr. Brown.


Ja, jag får delta! Jordskredsseger! Jag vann precis över skoldistriktet vilket känns mycket skönt. Så nu är skolan över för min del men nästa torsdag så kommer jag stå på fotbollsplanen och sola mig i vinstens strålglans!

Kommentarer
Postat av: Annette

Ditt tålamod, empatiska förmåga och sinne för noggranna efterforskningar i regelböcker gör dig till en stor vinnare över staten Arizonas regelverk. Det du har uppnått är STORT, fattar du det!? Jag skulle verkligen velat vara en fluga på väggen och kunnat höra alla inblandades kommentarer över "den där envise svensken"!Jag är stolt och jättelycklig över din vinst. Kram från mams och syrror

2008-05-17 @ 11:32:05
Postat av: Selma

Fantastiskt, Marcus! Tvivlade itne en sekund på att du skulle vinna det där - du som kan prata omkull Barlow här hemma kan helt klart prata omkul det fåniga regelverket! Det är fantastiskt! Jag är så glad för din skull! *krama*

2008-05-17 @ 15:50:12
Postat av: Jg och Co! =)

....är någon det minsta förvånad----NÄ^^
Bra jobbat! Jag sa ju att det skulle gå (visst är det trevligt att stå och småle över någon byråkratsskrivbord när man har rätt?)
Schysst jobbat återigen!

2008-05-18 @ 20:43:13
Postat av: Papps

Du ska veta att vi har pratat om din framgång på fikarasterna. Alla är väldigt imponerade över din beslutsamhet. Grattis.

2008-05-19 @ 23:44:54
Postat av: Christina

Fantastiska Marcus, inget kan stoppa dig, du är en vinnare.

2008-05-20 @ 09:52:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0